En medicinsk kodare inom öppenvård måste kunna koda flera olika områden – i princip alla områden som rör de tjänster som utförs vid ett öppenvårdssjukhus eller en sjukhusägd mottagning som klassificeras som öppenvård. De typer av kodning som denna yrkesgrupp måste behärska omfattar CPT-procedurkoder, diagnoskoder enligt ICD-systemet samt HCPCS-koder för material och tjänster. Dessutom krävs goda kunskaper i medicinsk terminologi och anatomi.
Det är värt att notera att ICD-9-numer i stor utsträckning har ersatts av ICD-10 i många länder, bland annat Sverige där ICD-10-SE används, vilket innebär att kodare kontinuerligt behöver hålla sina kunskaper uppdaterade.
En medicinsk kodare inom öppenvård fastställer lämplig kodning utifrån antingen en pappersjournal eller en elektronisk patientjournal. Innan de korrekta koderna väljs granskar kodaren noggrant alla anteckningar och dokumentation.
De flesta vårdinrättningar använder särskilda datorprogram som hjälper kodaren att bestämma rätt ambulatorisk betalningsklassificering (APC) – det system som används av statliga betalare och många privata försäkringsbolag vid ersättning av öppenvårdsinsatser.
Medicinska kodare måste ha god förståelse för när underlaget inte beskriver "hela bilden". De har därför möjlighet att åsidosätta programmets automatiska kodförslag till förmån för mer träffsäkra val av koder eller APC-klassificering.
En kodare måste kunna bedöma när ytterligare information behövs från den ansvariga läkaren eller den beställande vårdgivaren för att kodingen ska bli korrekt och fullständig.
Sekretess är en lagstadgad skyldighet. Medicinska kodare får aldrig diskutera patientfall utanför arbetet, vare sig med andra medarbetare, familjemedlemmar eller vänner. Att vårda patientens integritet är en grundpelare i yrket.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online