Health Insurance Portability and Accountability Act från 1996 – allmänt känt som HIPAA – ger konsumenter, arbetsgivare och vårdrelaterade aktörer tydliga riktlinjer som rör sjukförsäkringsskydd samt hantering av patientinformation. Enligt HIPAA utgör sjukförsäkringsskydd en individuell rättighet med visst lagstadgat skydd. Dessa skydd omfattar krav på integritet och säkerhet vid hantering av patientuppgifter samt rättigheter som avgör en persons behörighet till fortsatt sjukförsäkringsskydd.
Sjukförsäkringens "portabilitet" är ett av HIPAA:s främsta mål. Riktlinjerna ger skydd som gör det möjligt för en person att behålla sin rätt till sjukvårdsskydd vid jobbyte, byte av försäkringsplan eller byte av skyddstyp. Som federal lagstiftning hindrar HIPAA arbetsgivare från att utesluta anställda med redan befintliga hälsotillstånd från tillgång till gruppsjukförsäkring. Reglerna gäller även familjemedlemmar som är inkluderade i den anställdes försäkringsplan.
Att säkerställa patientkonfidentialitet är ett annat huvudmål som HIPAA driver. Riktlinjerna styr hur arbetsgivare, vårdgivare och försäkringsbolag hanterar och överför patientinformation.
HIPAA:s riktlinjer gör det lättare för en person att kvalificera sig för sjukförsäkringsskydd genom att definiera behörighetskriterier för olika situationer. Kriterierna tar särskilt hänsyn till individuella rättigheter när en person har ett redan befintligt hälsotillstånd.
HIPAA definierar behörighet utifrån perioder med så kallad "creditable coverage", det vill säga tidsperioder då personen haft sjukförsäkringsskydd. Eftersom ett jobbyte oftast innebär byte av försäkringsbolag kan anställda med befintliga hälsotillstånd enligt HIPAA inte uteslutas från arbetsgivarens sjukförsäkringsplan. Å andra sidan kan försäkringsbolag införa uteslutningsperioder, vilket innebär att inget skydd ges för det befintliga tillståndet under en förbestämd tid.
HIPAA innehåller specifika riktlinjer gällande patientssekretess och utlämning av information. Bestämmelserna begränsar utlämnandet av patientinformation till miniminivåer beroende på transaktionens syfte. Riktlinjerna sätter tydliga gränser för vårdgivare och försäkringsbolag när det gäller hur medicinska journaler används och överförs.
Organisationer eller myndigheter som bryter mot HIPAA:s riktlinjer hålls juridiskt ansvariga och kan ådra sig straffrättsliga eller civilrättsliga påföljder för att ha kränkt patienters rättigheter. Sekretessriktlinjerna ger dessutom konsumenter möjlighet att ta del av sina egna journaler och följa vem som har tillgång till deras medicinska information.
Patienthälsainformation innehåller ofta privata och känsliga uppgifter samt information om en persons fysiska status. HIPAA:s riktlinjer inkluderar därför en uppsättning regler som specifikt behandlar säkerhetsfrågor kring patientinformation.
Eftersom medicinska journaler i allt högre grad övergår från papper till elektroniska format föreskriver HIPAA:s säkerhetsriktlinjer nätverksprotokoll för vårdorganisationer och försäkringsbolag. Protokollen kräver att organisationer fastställer användningsriktlinjer för vem som får tillgång till olika delar av en journal. Säkerhetsriktlinjerna kräver dessutom att organisationer införlivar nödvändiga skyddsåtgärder, exempelvis brandväggar och antivirusprogram, för att förhindra obehörig åtkomst till patientjournaler.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online