Ersättningsbaserade sjukförsäkringar, ofta kallade indemnity-försäkringar, var länge den mest populära försäkringstypen bland både privatpersoner och företag. Modellen låter försäkringstagaren själv välja läkare och sjukhus utan begränsningar. Med tiden blev dock den hanterade vårdsmodellen (managed care) mer av en standard, där täckningen styrs av vilka vårdgivare som ingår i försäkringens nätverk. Indemnity-modellen lever dock kvar, och den har både fördelar och nackdelar som är värda att känna till innan du väljer försäkring.
En indemnity-försäkring ersätter försäkringstagaren för en del av de faktiska vårdkostnaderna. Beroende på villkoren kan detta omfatta läkarbesök, sjukhusvistelser eller långsiktig behandling av kroniska sjukdomar. Den här typen av försäkring har nästan alltid en självrisk och en egenandel.
Självrisk är det totala belopp som du måste betala själv innan försäkringen börjar gälla. Egenandelen är den andel av varje vårdkostnad över självriskgränsen som du betalar ur egen ficka.
Den största fördelen med en indemnity-försäkring är flexibiliteten. Försäkringen dikterar inte vilken läkare eller vårdinrättning du måste använda. Du väljer helt fritt din egen läkare och ditt eget sjukhus, utan att behöva kontrollera om de finns med på försäkringsbolagets lista.
Detta ger dessutom en stark kontinuitet i vården. Du kan stanna kvar hos en bra läkare som du besökt i många år och som redan har alla dina journaler och medicinska underlag – något som ofta leder till bättre och mer personlig vård.
Premierna för indemnity-försäkringar är oftast högre än för andra typer av sjukvårdsförsäkringar. Orsaken är att försäkringsbolaget inte kan kontrollera de ersättningsbara kostnaderna. Läkare och kliniker behöver inte tillhöra en viss vårdgrupp eller ett visst nätverk, vilket gör att kostnaderna kan variera kraftigt. Trots det högre priset väljer många patienter att betala mer för bekvämligheten att själva få bestämma vilka vårdgivare de vill anlita.
Indemnity-försäkringar kräver att försäkringstagaren betalar en viss del av vårdkostnaderna ur egen ficka varje år innan täckningen börjar gälla – detta kallas självrisk. Ju lägre självrisk, desto högre blir premien.
De flesta planer kräver även en egenandel, alltså den andel av den ersättningsbara kostnaden som du som försäkrad själv betalar. En vanlig egenandel är 20 procent, vilket innebär att du betalar 20 procent av kostnaden medan försäkringsbolaget står för resterande 80 procent. Vissa indemnity-kontrakt kräver ingen egenandel alls, men premierna för dessa planer är extremt höga.
En indemnity-försäkring passar bäst för dig som värdesätter friheten att själv välja läkare och sjukhus och är beredd att betala högre premier samt dela kostnaderna genom självrisk och egenandel. För den som i stället prioriterar en lägre månadskostnad kan en försäkring med hanterad vårdmodell vara ett mer prisvärt alternativ.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online