HIPAA (Health Insurance Portability and Accountability Act) är en federal lag i USA som har utformats för att skydda patienternas integritet när medicinsk information utbyts elektroniskt. Vårdgivare, arbetsgivare och försäkringsbolag måste följa lagens riktlinjer för att bevara sekretessen kring känsliga uppgifter. Lagen syftar dessutom till att förebygga bedrägerier och slöseri, stärka kontinuiteten och överförbarheten hos sjukförsäkringar samt förenkla och effektivisera både tillgången till vård och den administrativa hanteringen.
Kongressen antog den ursprungliga HIPAA-lagen år 1996. Lagen var en ändring av en då tio år gammal skattelagstiftning (Internal Revenue Code) som hade haft som mål att adressera samma grundläggande frågor. HIPAA:s titel I reglerar tillgången till hälso- och sjukvård samt försäkringars överförbarhet och möjligheten att förnya sina poliser. Titel II fokuserar på förebyggandet av missbruk och bedrägeri, innebär förenklingar i administrationen och berör reformer inom medicinskt ansvar. HIPAA:s sekretessregel trädde i kraft i december 2000 och genomgick ändringar i augusti 2002.
Standarderna gäller sjukförsäkringsplaner, clearinghus samt alla vårdgivare som överför elektroniska patientuppgifter. Tandvårds-, sjukvårds-, syn- och läkemedelsförsäkringar betraktas alla som sjukförsäkringsplaner. Skyddad information omfattar uppgifter som identifierar eller kan identifiera patienten, uppgifter om personens nuvarande fysiska eller psykiska tillstånd samt tidigare eller framtida hälsa, och betalningsinformation. Lagen gäller även finansinstitut som behandlar betalningar för hälsorelaterade tjänster, inklusive försäkringspremier, oavsett betalningsmetod. Det finns dock undantag för arbetsgivare som sponsrar en sjukförsäkring med färre än 50 deltagare.
Information som visar en persons behörighet till sjukförsäkring, anslutning till eller uppsägning av en sådan försäkring skyddas av lagen. Detsamma gäller ansökningar om ersättning och tillhörande bilagor, remitteringsinformation för premier eller betalningar till vårdgivare, initiala skaderapporter, status för ärenden samt godkännanden av hänvisningar. Utöver elektroniska transaktioner kräver HIPAA att organisationer även skyddar fysiska pappershandlingar genom att förvara dem i säkra utrymmen och begränsa åtkomsten till enbart personal som behöver komma åt handlingarna i sitt arbete.
HIPAA föreskriver stränga påföljder för den som inte efterlever lagens krav. Från och med februari 2011 kunde den som bröt mot regelverket bötfällas med upp till 100 dollar per incident, med ett maximibelopp på 25 000 dollar. Den som medvetet använder, inhämtar eller lämnar ut skyddad information riskerar böter på upp till 50 000 dollar, ett års fängelse eller båda påföljderna. Om överträdelsen begås under falska förevändningar kan straffet uppgå till 100 000 dollar och/eller fem års fängelse. Ett brott som begås i vinstsyfte eller av illvilja kan bestraffas med böter på upp till 250 000 dollar, tio års fängelse eller båda delarna – oavsett om avsikten var att använda, överföra eller sälja informationen.
Information får lämnas ut med patientens samtycke. HIPAA tillåter också utlämning när det finns en laglig skyldighet att göra det. Läkare får exempelvis anmäla fall av våld i hemmet, vanvård eller övergrepp, och ett sjukhus kan behöva rapportera belägg för att en patient har begått ett brott. Om en vårdgivare har skäl att misstänka att en patient utgör ett allvarligt hot mot allmänheten eller mot en enskild person, får informationen lämnas ut till polisen eller till den person som hotet riktar sig mot.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online