Sjukförsäkringar ger ekonomiskt skydd vid vissa medicinska kostnader. I ett traditionellt försäkringsavtal betalar försäkringstagaren en månatlig premie till försäkringsbolaget. Som motprestation utfärdar bolaget en policy som redogör för vilka typer av medicinska kostnader som täcks, när de täcks och hur mycket bolaget betalar. Försäkringsbolag erbjuder både kollektiva och individuella sjukförsäkringar, men de lägger gränser på alla typer av försäkringar. Detta är främst ett affärsmässigt beslut: försäkringsbolag använder gränser för att styra sin egen lönsamhet.
Självrisk och patientavgifter är två av de vanligaste begränsningarna i sjukförsäkringar. Självrisk är det belopp som försäkringstagaren själv måste betala av sina medicinska kostnader innan försäkringen träder in och börjar ersätta. Självriskbeloppen varierar, och ju högre självrisk desto lägre blir premien. En typisk självrisk kan ligga på motsvarande 500 till 1 000 dollar. Patientavgifter fungerar på liknande sätt, men är fasta belopp för grundläggande vårdaktiviteter, exempelvis läkarbesök, som försäkringstagaren måste betala per besök.
Det årliga egna betalningstaket är en årsgräns som hänger nära samman med självrisk och patientavgifter. Även om försäkringsbolag vill gå med vinst så långt det är möjligt och helst inte vill ersätta små medicinska kostnader, vet de att försäkringstagare kan behöva besöka många läkare och genomgå flera olika behandlingar under en kort tid. När självrisk och patientavgifter tillsammans når det årliga taket övertar försäkringsbolaget samtliga övriga kostnader under resten av året.
Försäkringsbolag sätter även gränser för hur mycket de betalar för en viss kostnad. Vissa bolag anger exakt hur mycket de ersätter för en specifik behandlingskurs eller operation, varefter försäkringstagaren får stå för resten. Andra bolag har en årlig gräns, efter vilken försäkringstagaren själv bekostar alla utgifter. Detta hjälper också bolagen att behålla lönsamheten genom att begränsa vad de måste betala för mycket dyra behandlingar. Tak beläggs ofta även för specifika sjukdomar.
Livstidsgränsen används ensam eller tillsammans med gränser för ersättningsbara kostnader. Det är den totala gräns som försäkringsbolaget betalar under hela den tid som planen existerar. När gränsen nås betalar bolaget inte längre för några behandlingar eller ingrepp, oavsett vad försäkringen egentligen täcker. För de flesta planer ligger denna gräns på en miljon dollar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online