När en person omfattas av mer än en sjukförsäkring kräver lagstiftningen i de flesta amerikanska delstater att varje försäkring innehåller en klausul om samordning av förmåner (Coordination of Benefits, COB). Klausulen anger i vilken ordning försäkringsbolagen ska reglera anspråk, så att de totala ersättningarna aldrig överstiger 100 procent av de faktiskt uppkomna kostnaderna.
Dubbelt försäkringsskydd skulle kunna fresta till att göra vinst på en sjukdom eller att lämna in onödiga skadeanspråk. Lagstiftningen infördes därför för att eliminera detta ekonomiska incitament genom att tydligt definiera täckningens gränser.
Gifta par arbetar ofta på arbetsplatser där båda makarna erbjuds gruppsjukförsäkring via arbetsgivaren. Varje make eller maka är då försäkrad som anställd i sitt eget avtal och samtidigt som familjemedlem i partnerns försäkring.
Om hustrun läggs in på sjukhus och lämnar in en ansökan om ersättning för sina vårdkostnader, betraktas gruppavtalet från hennes arbetsgivare som hennes primära försäkringsgivare. Ansökan lämnas alltså först till detta bolag. Anta att den totala räkningen uppgår till 15 200 dollar och att avtalet kräver en självrisk på 200 dollar innan 80 procent av återstoden (12 000 dollar) betalas ut. Hon står därmed själv för totalt 3 200 dollar – ett belopp hon kan begära ersättning för som familjemedlem under makens gruppavtal, som utgör den sekundära försäkringsgivaren.
Parets barn kan vara försäkrade som familjemedlemmar i båda försäkringarna. När berättigade vårdkostnader uppstår blir det gruppavtal som tillhör föräldern vars födelsedag infaller tidigt på året den primära försäkringsgivaren. Det spelar alltså ingen roll vilken förälder som är äldst – endast månaden och dagen beaktas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online