Privat sjukförsäkring erbjuds av privata försäkringsbolag och kan tecknas antingen individuellt eller via en arbetsgivare. Vissa företag erbjuder sina anställda endast ett sjukvårdsavtal, medan andra har flera olika försäkringstyper att välja mellan. Eftersom villkoren varierar kraftigt är det klokt att jämföra planerna noggrant innan du bestämmer dig. Här går vi igenom de fyra vanligaste modellerna och vad som skiljer dem åt.
Den här typen av sjukförsäkring var tidigare standarden inom alla sjukvårdsförsäkringar, enligt webbplatsen QuickQuote. Du väljer själv läkare, sjukhus och andra vårdgivare, inklusive specialister, även om du i vissa fall behöver godkännande för att besöka akuten.
Planen innebär dock de högsta egna kostnaderna, med en hög självrisk som du måste betala innan försäkringsbolaget börjar ersätta utgifterna. I många fall får du betala hela beloppet direkt och sedan få det återbetalt av försäkringsbolaget. Dessutom täcker vissa fee-for-service-planer inte förebyggande vård alls, och premiärerna tenderar generellt att vara högre än hos övriga alternativ.
HMO-planer är motsatsen till fee-for-service när det gäller flexibilitet, men de är ofta de billigaste alternativen. Planen har vanligtvis låg eller ingen patientavgift, minimalt med pappersarbete och låga premier.
Nackdelen är att du enbart får söka vård hos läkare inom HMO-nätverket och måste få remiss från din husläkare för att träffa en specialist. Även ett besök på akuten kräver föregående godkännande. Söker du vård hos en läkare utanför nätverket får du liten eller ingen ersättning alls, enligt QuickQuote.
En PPO har avtal om lägre avgifter med ett nätverk av vårdgivare, vilket ger dig lägre egenavgift så länge du håller dig inom nätverket. Till skillnad från en HMO låter PPO-planer dig kontakta en specialist direkt, så länge denne ingår i det föredragna nätverket.
Söker du vård utanför nätverket tillkommer extra kostnader, och du kan behöva betala hela räkningen själv innan du skickar in den till försäkringsbolaget för återbetalning. Enligt Health Insurance Guide på webbplatsen ForeignBorn.com kan en PPO därför ses som en kombination av en fee-for-service-plan och en HMO.
En POS-plan liknar en PPO, men din husläkare måste remittera dig till specialister – precis som vid en HMO – för att du ska få fullständig eller nästan fullständig ersättning. Väljer du en specialist utanför nätverket möter du mer pappersarbete och högre avgifter.
Fördelen med POS-planer är att de oftast täcker mer förebyggande vård, hälsoförbättrande program och rabatter hos gym och träningsanläggningar än de övriga försäkringstyperna.
Valet mellan dessa fyra modeller handlar framför allt om en avvägning mellan kostnad och valfrihet. Vill du ha maximal frihet att själv bestämma vårdgivare kan fee-for-service passa bäst, trots de högre kostnaderna. Prioriterar du låga premier och enkla regler är HMO ett starkt alternativ. PPO och POS ligger mittemellan och erbjuder en kompromiss mellan flexibilitet och pris. Oavsett val bör du alltid jämföra villkor, självrisker och täckningsgrad noggrant innan du skriver under avtalet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online