Flexibla utgiftskonton, så kallade FSA (Flexible Spending Arrangements), är en växande del av många arbetsgivares sjukvårdsförmåner och erbjuder dessutom värdefulla skattebesparingar. Cirka 35 miljoner arbetande amerikaner använder dessa konton, enligt Employers Council on Flexible Compensation. Arbetsgivare erbjuder FSA som en del av ett större paket med hälsoförmåner, och andra varianter av kontona kan även användas för barnomsorg eller kostnader för andra anhöriga.
Kontot finansieras genom löneavdrag, alltså att en viss summa dras automatiskt från lönen varje månad. Vissa arbetsgivare förfinansierar de anställdas konton som ett sätt att kompensera för högre kostnader i sjukvårdsplanen, exempelvis högre självrisker. En självrisk är den summa som en individ eller familj måste betala ur egen ficka innan försäkringen börjar ersätta medicinska kostnader.
Pengarna på kontot kan användas för att täcka direkta medicinska kostnader, såsom receptfria läkemedel. Vanligtvis betalar kontot även läkarbesök, egenavgifter vid besök på akutmottagning, receptbelagda läkemedel och andra traditionella vårdkostnader.
De flesta medicinska utgifter täcks av ett FSA, inklusive kostnader för synundersökningar och glasögon, apoteksvaror och tandvård. Vissa försäkringsbolag täcker ytterligare utgifter, exempelvis medlemskap på gym, men endast utgifter som godkänts av skattemyndigheten IRS ger skattebesparingar. Ett konkret exempel: IRS betraktar ett graviditetstest som en medicinsk utgift, men godkänner inte graviditetskläder. Även medicinska utgifter som betalas för make eller maka samt barn omfattas av kontot.
Pengar som placeras på ett FSA har liknande skattefördelar som medel på ett 401(k)-pensionssparkonto. Medlen dras nämligen från lönen innan någon skatt har dragits. Ett enkelt räkneexempel: en person som avsätter 1 500 dollar till sitt konto och betalar 25 procent i kombinerad federal skatt, social security och delstatsskatt kan räkna med att spara 375 dollar i skatt.
Alla pengar på FSA-kontot måste användas innan årets slut, annars går de förlorade. Det innebär att du behöver fundera noggrant över hur mycket pengar som ska sättas in på kontot. I vissa fall erbjuder planen en anståndsperiod på 2,5 månader efter planårets slut, men under denna tid får pengarna endast användas för kvalificerade utgifter. Många arbetsgivare erbjuder numera även möjligheten att överföra en begränsad summa, oftast upp till cirka 600 dollar, till nästa planår.
En bra tumregel är att titta på föregående års medicinska utgifter – inklusive läkemedelskostnader, läkarbesök samt kostnader för synvård och tandvård – för att uppskatta hur mycket du bör avsätta till kontot. På så sätt minimerar du risken att pengar går förlorade samtidigt som du maximerar skattefördelen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online