
Vårdgivare använder utvärderings- och hanteringskoder – så kallade E/M-koder (Evaluation and Management) – när de fakturerar försäkringsbolag för patientbesök på mottagningen. Det är medicinska fakturerare som avgör vilken kod som ska användas för varje tjänst eller åtgärd, medan riktlinjerna från Centers for Medicare and Medicaid Services (CMS) definierar vad respektive kod betyder.
Vårdmottagningar använder numeriska CPT-koder (Current Procedural Terminology) för att identifiera – utan långa textbeskrivningar – exakt vilka tjänster som har utförts på en patient. Detta förenklar faktureringen och minskar risken för missförstånd mellan vårdgivare och försäkringsbolag.
Alla E/M-koder börjar med "99" och består av fem siffror, från 99201 upp till 99429. Koderna 99201–99205 beskriver tjänster för nya patienter, medan koderna 99211–99215 gäller läkarbesök för redan etablerade patienter. Koderna 99241–99245 identifierar konsultationer på mottagningen, koderna 99354–99360 beskriver förlängda tjänster, och övriga koder avser förebyggande medicinsk vård.
Resultaten av E/M-undersökningar delas in i fyra kategorier:
Flera andra faktorer avgör vilken E/M-kod som bäst motsvarar de utförda tjänsterna. Bland dessa ingår patientens huvudsymtom, hur länge symtomen har funnits, hänsyn till patientens tidigare sjukdomshistoria samt familje- och socialhistoria, och den totala tid som mottagningsbesöket krävde.
Minskade eller ändrade tjänster får en faktureringsmodifierare som informerar betalaren om att en standardtjänst har förändrats. Modifieraren "25" används ofta för att ange att ett separat tillstånd har identifierats utöver det som besöket samma dag ursprungligen behandlade. Modifieraren "21" anger ett längre än normalt E/M-besök. Modifieraren "50" betecknar en bilateral åtgärd, "52" en minskad tjänsteomfattning, "76" en duplicerad procedur utförd av samma läkare, och "77" en upprepad åtgärd utförd av en annan läkare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online