Fee-for-service (FFS), eller ersättning per tjänst, är en typ av sjukvårdsförsäkring där patienten betalar för varje hälsotjänst separat. Även om patienten ofta har möjlighet att själv välja läkare är det viktigt att noggrant granska försäkringsvillkoren för att se vilka tjänster, belopp och procentsatser som försäkringsbolaget faktiskt täcker.
Patienter inom FFS-system får ofta en bättre och mer omfattande vård. Eftersom läkare och annan medicinsk personal betalas för varje procedur eller test som utförs, blir patienten väl omhändertagen. Dessa patienter besöker dessutom oftare sin läkarmottagning och behöver i mindre utsträckning skickas till sjukhus. En undersökning från Cochrane Collaboration, baserad på 6 400 patienter och 640 läkare, visade dock att FFS-patienter var mindre nöjda med tillgängligheten till sina läkare jämfört med system där läkarna har fast lön.
Med FFS-modellen finns det incitament för läkare att utföra onödiga behandlingar och tester. Tyvärr saknas samtidigt incitament för förebyggande vård, eftersom läkare tjänar mer på att åtgärda ett problem än att förebygga det. Kombinationen av ersättning per tjänst och incitament kopplade till receptbelagda läkemedel uppmuntrar dessutom läkare att förskriva läkemedel i stället för att erbjuda aktiv vård.
Fee-for-service kan fungera bra när man bara har att göra med en enda läkare eller vårdgivare, men blir snabbt besvärligt när flera parter är inblandade. Tänk dig att få fakturor, skicka in ersättningsansökningar och vänta på svar från drygt tjugo olika läkare. Vad händer om försäkringsbolaget avslår en av ansökningarna? Och tänk om bolaget inte redovisar avgifterna i detalj, vilket gör det svårt att hålla någon ansvarig? Kostnaderna kan bli höga, och faktureringsfel är vanliga. Även om det är viktigt att läkare får betalt för sina tjänster uppstår frågan: hur kan processen göras enklare för patienten?
Det finns flera strategier för att anpassa sjukvårdsförsäkringar byggda på ersättning per tjänst. En strategi är att separera faktureringen från själva vården, så att läkarna inte har något med fakturering eller prissättning att göra. Resonemanget är att andra tjänsteprofessioner inte drivs på det sättet – varför skulle då läkare styra hela hälso- och sjukvården? Ett annat förslag är att ge läkare fast månadslön eller årslön. Vissa förespråkar också att patienten betalar en sammanlagd avgift för en hel behandling eller för flera månaders vård vid exempelvis cancer, i stället för att betala för varje enskild tjänst. På så sätt kan patienten styra pengarna dit de verkligen behövs. Nackdelen är att detta kan minska vårdens omfattning, eftersom läkare då kan komma att prioritera de sjukdomar och operationer som ger bäst ersättning.
Ett annat förslag går ut på att patienterna ska betala en del av, eller hela, sina egna vårdkostnader. När patienterna måste stå för en del av notan ökar deras kostnadsmedvetenhet, de börjar jämföra priser och marknaden kan nå en jämvikt i de medicinska priserna. Om patienter dessutom måste betala för onödiga behandlingar blir de mer försiktiga med överflödiga tester och procedurer. Risken är dock att patienter drar sig för att söka vård alls, vilket negativt påverkar den förebyggande vården.
Debatten om olika vårdmodeller kommer att fortsätta långt efter att eventuella statliga regelverk har införts. Sjukvård med betalning per tjänst kan snart vara ett koncept som hör historien till. Innan nya lösningar genomförs är det därför viktigt att noggrant analysera varje modell och hur den påverkar patientens vård och trygghet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online