Inom individuell sjuk- och olycksfallsförsäkring har man infört enhetliga policybestämmelser för att skapa standardiserade och konsumentvänliga villkor. Totalt finns det tio sådana enhetliga bestämmelser, men endast sex av dem är obligatoriska och måste ingå i varje individuell hälsopolicy.
De sex obligatoriska bestämmelserna
- Respitperiod – Försäkringstagaren får en viss extra tid efter premiens förfallodag att genomföra betalningen, utan att försäkringsskyddet upphör att gälla under tiden.
- Bestämmelse om återupptagande – Reglerar under vilka villkor en försäkring som sagts upp eller upphört på grund av utebliven betalning kan återaktiveras, exempelvis genom senare inbetalda premier.
- Anmälan om anspråksblanketter – Försäkringsbolaget är skyldigt att tillhandahålla nödvändiga blanketter när ett anspråk ska anmälas, eller att ge tydliga besked om vad som krävs om ingen särskild blankett används.
- Utbetalning av ersättning – Bestämmer inom vilken tidsram försäkringsbolaget måste betala ut godkända anspråk till försäkringstagaren.
- Medicinska undersökningar och obduktion – Ger försäkringsbolaget rätt att vid behov kräva medicinsk undersökning av den försäkrade i samband med ett anspråk, samt obduktion vid dödsfall där detta är lagligt tillåtet.
- Skadeförklaring – Försäkringstagaren måste lämna in skriftlig dokumentation, det vill säga bevis på förlusten, inom den tid som anges i policyn.
Därför är bestämmelserna viktiga
Syftet med de enhetliga policybestämmelserna är att skydda konsumenten och skapa enhetliga spelregler mellan olika försäkringsbolag. Genom att dessa sex bestämmelser alltid måste finnas med får försäkringstagaren grundläggande rättigheter, oavsett vilket bolag som utfärdat policyn. De övriga fyra bestämmelserna är valfria och kan läggas till beroende på bolagets och produktens karaktär.
