Flebotomister arbetar på sjukhus, laboratorier och läkarmottagningar där deras främsta uppgift är att ta blodprover från patienter. De ingår i det kliniska laboratorieteamet och spelar en viktig roll i den medicinska diagnostiken.
En flebotomist behöver som minimum en gymnasieexamen eller motsvarande samt utbildning i första hjälpen. Kraven varierar mellan olika delstater och länder, men många får sin praktiska träning direkt på arbetsplatsen. En del väljer att läsa ett certifikatprogram som varierar i längd från några månader upp till ett år för att stärka sina kompetenser och karriärmöjligheter.
Det är avgörande att flebotomisten identifierar patienten på rätt sätt innan något prov tas. Detta görs genom att fråga efter patientens fullständiga namn och kontrollera uppgifterna mot patientens identitetsarmband. För polikliniska patienter, det vill säga patienter som inte är inneliggande, ska även personnummer eller födelsedatum verifieras.
Under hela provtagningsprocessen bör flebotomisten prata med patienten för att skapa trygghet och hålla personen lugn och avslappnad.
Inför varje provtagning ska flebotomisten ha all nödvändig utrustning och alla förbrukningsmaterial till hands när rummet betreds. Detta inkluderar:
Flebotomisten måste noggrant välja platsen för venpunktionen. Vanligtvis är vena mediana cubitalis och vena cephalica på armen första valet. Alternativa platser är vena basilica på armens baksida eller venerna på handens rygg. Foten bör undvikas om möjligt eftersom risken för komplikationer är högre där.
Vissa områden ska alltid undvikas vid venpunktion, exempelvis ärrbildad hud, områden med hematom samt armar där patienten tidigare genomgått bröstoperation (mastektomi). Närhelst det är möjligt bör även armen med en inlagd venkateter (dropp) undvikas.
Flebotomisten ska lokalisera venen genom att känna efter med pekfingerlaget. Det är viktigt att undvika artärer, som pulserar, har tjockare väggar och är elastiska. Patientens allmäntillstånd ska observeras, och eventuella allergier mot självhäftande material, antiseptika eller latex ska noteras innan proceduren påbörjas.
Patienten ska placeras i en säker och bekväm position – sittande upp i sängen, liggande eller sittande i en stol – med armen utsträckt nedåtfallande så att venen fylls ordentligt.
Starkbandet appliceras några centimeter ovanför punktionsstället. Det får inte dras åt för hårt och ska aldrig sitta kvar längre än två minuter. Patienten instrueras att knyta näven, men utan att aktivt "pumpa" handen, eftersom det kan påverka provresultatet.
Punktionsstället rengörs med en alkoholtorka och området ska få torka helt innan stick. Flebotomisten greppar patientens arm och spänner huden med tummen för att hålla venen stabil och stilla. Kanylen förs in i en vinkel om 15–30 grader mot hudytan och snabbt in i venen. Under hela processen rekommenderas det att flebotomisten fortsätter prata med patienten för att bibehålla lugnet.
När sista provröret fyllts lossnar starkbandet först, därefter dras kanylen ut med ett snabbt bakåtriktat grepp. En gazkompress läggs omedelbart över sticket och tillräckligt tryck appliceras under en tid för att förebygga hematom. Allt använt material kasseras i avsedda behållare enligt gällande säkerhetsrutiner, och märkta provrör transporteras skyndsamt till laboratoriet för analys.
Efter två misslyckade försök att ta blodprov ska flebotomisten inhämta patientens samtycke innan ytterligare försök görs. Ofta tillkallas i dessa situationer en annan laboratoriemedarbetare, en sjuksköterska eller en läkare för att utföra provtagningen istället.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online