Roys adaptationsmodell är en inflytelserik teori och praktik inom omvårdnadsvetenskapen som utvecklades av syster Callista Roy år 1976. Modellen bygger på idén att främja patientens förmåga att anpassa sig – adaptation – är ett centralt mål och ramverk för allt omvårdnadsarbete. Med rötter i klinisk forskning beskriver modellen patienten som en individ med stark koppling till både sin fysiska och sociala omgivning.
Syster Roy är professor och vårdteoretiker vid William F. Connell School of Nursing vid Boston College, där hon undervisar studenter på doktorand-, master- och grundnivå. Hon är mest känd för att ha utvecklat Roys adaptationsmodell för omvårdnad.
För närvarande deltar hon i klinisk forskning med målet att ta fram ett program som involverar icke-medicinska yrkespersoner i den kognitiva återhämtningen hos patienter med lättare huvudskador. Hon har mottagit talrika utmärkelser, bland annat från American Academy of Nursing och Massachusetts Registered Nurses Association.
Syster Roy har publicerat flera vetenskapliga artiklar och böcker om vårdteori och andra professionella ämnen, och är en mycket eftertraktad talare och föreläsare. Hon är född i södra Kalifornien och har magisterexamina i pediatrisk vård och sociologi samt en doktorsexamen från UCLA.
I modellen definieras miljöer som alla förhållanden, omständigheter och influenser som omger och påverkar personers och gruppers utveckling samt beteende. Miljön består av tre typer av stimuli – fokala, kontextuella och residuala – vilka sträcker sig över patientens familj, kultur och utvecklingsstadier.
Hälsa definieras som ett tillstånd och en process där människan blir och förblir integrerad och hel. Detta speglar det ömsesidiga samspelet mellan personen och dennes omgivning.
Anpassning ses som en process att reagera positivt på miljöförändringar och använda medveten närvaro för att åstadkomma förändring. Adaptiva svar är sådana som främjar integritet i form av personens överlevnad, tillväxt, reproduktion, bemäskning och utveckling, medan ineffektiva svar inte bidrar till att patientens mål uppnås.
Enligt Roys tankar är omvårdnad en vetenskap och praktik som stärker patienternas adaptiva förmågor och främjar en positiv förändring i deras miljö. Målet är att stödja patientens anpassning och egna mål, vilket i sin tur bidrar till välbefinnande och livskvalitet. Omvårdnadsprocessen beskrivs som en problemlösande arbetsmetod som omfattar datainsamling, identifiering av patientens resurser och behov samt utvärdering av vårdens resultat.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online