Någon form av tandvård har funnits ända sedan människan för första gången drabbades av tandvärk. Arkeologiska utgrävningar har avtäckt tandverktyg som dateras hela vägen tillbaka till 7000 f.Kr., från Induskulturen i nuvarande Pakistan. Dessa tidiga redskap var förvånansvärt pålitliga och effektiva när det gällde att lindra smärta. Som tur är har tandläkarverktygen förbättrats dramatiskt sedan dess.
Bågborren var det första verktyg som användes för att behandla tandsmärta. Man trodde då att värken orsakades av maskar som grävde sig in i tanden. En bit trä böjdes och ett rep knöts fast i varje ände, ungefär som en pilbåge men betydligt mindre. En separat pinne, spetsad i ena änden, trädde genom repet. Den spetsade änden placerades mot tanden, och medan en hand tryckte på pinnen höll den andra handen bågen och drog samt sköt den med snabba rörelser, vilket fick sticket att rotera. Genom friktion och tryck kunde bågborren borra in i tanden. Samma redskap användes för övrigt också för att göra upp eld.
Tandbron, som används för att ersätta en eller flera saknade tänder genom att fästa dem permanent mot intilliggande tänder, användes redan av etruskerna – en forntida italiensk civilisation omkring 700 f.Kr. Med hjälp av guldtråd fäste etruskerna de nya tänderna genom att linda tråden runt de intilliggande tänderna och träda den genom hål som borrats i ersättningständerna. Om en tand hade gått förlorad tillverkades en ny av oxben, elfenben eller buxbom. De forntida egyptierna byggde liknande tandbroar, och några av dessa har faktiskt överlevt ända till våra dagar.
Under senmedeltiden var den vanligaste lösningen på karies eller tandvärk utdragning, alltså att helt enkelt ta bort tanden. Guy de Chauliac uppfann pelikanen på 1300-talet, och detta blev det främsta verktyget för tandutdragning fram till slutet av 1700-talet. Pelikanen, som fick sitt namn eftersom den liknade en pelikans näbb, ersattes senare av tandnyckeln. Den hade ett handtag som liknade en korkskruvs, och tandläkaren hakade enkelt nyckelns kloformiga ände runt tanden och vred ut den. Under 1900-talet ersattes tandnyckeln i sin tur av specialtillverkade utdragningstänger.
År 1790 uppfann John Greenwood, en av George Washingtons personliga tandläkare, den första tandborrmaskinen med fotdrift, som var anpassad efter ett fotdrivet spinnrockshjul. Samma år introducerades också den första tandläkarstolen – en enkel Windsor-stol i trä med ett monterat nackstöd. I mitten av 1800-talet började lustgas användas som bedövningsmedel inom tandvården. Den första elektriska tandmotorn konstruerades 1871 av George F. Green, och porslinskronan utvecklades av Charles Land 1903. Sedan dess har utvecklingen fortsatt oavbrutet, med ständiga förbättringar inom tandhygien, ökad komfort för patienter och banbrytande framsteg inom modern tandvård.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online