Tandhygienister är de personer på tandkliniken som tillbringar mest tid med patienterna. Innan tandläkaren gör sin undersökning är det tandhygienisten som tar bort beläggningar och tandsten från tänderna. Hygienisten utför ofta även röntgenundersökningar eller tar avtryck av patientens tänder. De främsta redskapen i detta arbete är munnspegeln och sonden – två geometriska instrument som även den mest sällsynta besökaren hos tandläkaren troligen stött på.
Den vanliga munnspegeln har ett långt skaft och en rundad spegel i änden. Spegelns syfte är att ge hygienisten möjlighet att se in i patientens mun utan att behöva vrida på halsen eller arbeta i obekväma positioner. Skaftet finns i olika längder och vinklar för att passa alla arbetssätt och grepp. Den kontravinklade sonden har en krokliknande form som gör det möjligt för hygienisten att skrapa bort beläggningar från patientens tänder samt att känna efter ojämnheter på tandytorna.
Munnspeglar är oftast rundade, men vissa modeller har fem eller fler sidor. Många speglar är ensidiga, men tvåsidiga modeller finns också och ger en bredare vy inuti munnen. Sonder har alltid en krökning i änden, men kurvaturen kan variera kraftigt – allt från en krokliknande böj till en spets som bildar en 45-gradersvinkel eller mindre mot skaftet. Valet av form påverkar både precision och komfort under behandlingen.
Fel vinkel på en sond kan orsaka smärta eller skada patientens tandkött. Med god praktisk erfarenhet bör en tandhygienist kunna välja rätt sond för varje enskild patient. Vissa sickelsonder fungerar exempelvis bäst för rengöring av tänderna, medan andra är mer lämpade för undersökning och diagnostik. Rätt teknik och rätt instrument minskar risken för obehag och skyddar samtidigt både patientens munhälsa och hygienistens egen ergonomi.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online