Människans underkäke kallas även mandibel. Det är det största och starkaste benet i ansiktsskallen och består av tre huvuddelar: en som kallas kroppen (corpus) och två som kallas grenar (rami).
Kroppen är den böjda, horisontella delen av underkäken som bildar käklinjen och bär hela raden av undre tänder. Dess krökning liknar en hästsko, vilket ger benet två ytor och två kanter.
Den yttre ytan utgör en markerad kant, medan den inre ytan är konkav. De två kanterna benämns övre respektive undre: den övre är bred och ihålig, medan den undre är rund, längre och betydligt kraftigare.
De två vinkelräta grenarna är fyrkantiga till formen och har två ytor – en lateral (yttre) och en medial (inre) – samt fyra kanter: nedre, övre, främre och bakre.
Ytornas utseende varierar från platta till inskurna, snedställda och fårorade. Den nedre kanten är tjock och rak, medan den övre är tunn. Den främre kanten är tunn upptill och tjockare nedtill, och den bakre kanten är tjock, rundad och slät.
Underkäken ledar mot de två tinningbenena (os temporale), som är avlånga och genomkorsas av nerver. Tillsammans bildar de käkleden, som gör det möjligt att tugga, prata och röra underkäken i flera riktningar.
Underkäkens två sidor, alltså varje gren, är inte sammanvuxna förrän vid födseln. Efter födseln förlängs kroppen gradvis till sin fulla längd, och i takt med att barnet växer anpassar sig benet kontinuerligt så att tänderna får plats att bryta fram och utvecklas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online