Tandkaries är en progressiv, mikrobiellt driven demineralisering av tandsubstans. Att förstå dess utveckling möjliggör effektiv prevention och tidig intervention.
Patofysiologi: Kariesprocessen
- Plackbildning: Biofilm ackumuleras på emalj; kariesogena bakterier (främst Streptococcus mutans) metaboliserar kostkolhydrater.
- Syrabildning: Bakteriell fermentation producerar organiska syror (laktik, acetik) som sänker plack-pH.
- Demineralisering: Syror upplöser hydroxyapatit (kalcium/fosfat) från emalj, skapar initial vit fläck – fortfarande reversibel i detta stadium.
- Dentinengagemang: Syra penetrerar dentin-emaljgränsen; mjukare dentin sönderfaller snabbt, ofta orsakar känslighet.
- Pulpit: Bakteriell invasion utlöser inflammation och intensiv smärta.
- Abscess: Infektion sprids periapikalt, orsakar svullnad och potentiell systemisk risk.
- Kavitation: Strukturell kollaps bildar en öppen kavitet som kräver restaurering eller extraktion.
Förebyggande
- Borsta med fluortandkräm två gånger dagligen och använd tandtråd dagligen.
- Begränsa frekvens av fermenterbara kolhydratintag.
- Schemalägg regelbundna tandläkarbesök och rengöringar var sjätte månad.
- Överväg tätskikt för gropor och fissurer, särskilt hos barn.
- Stimulera salivflöde med xylit tuggummi vid muntorrhet (xerostomi).
Tidig upptäckt genom rutininläggningar hos tandläkaren möjliggör minimalinvasiv behandling, bevarar tandsubstans och förhindrar progress till irreversibla stadier.