Gastric bypass-kirurgi förändrar magsäcken så att den rymmer betydligt mindre mat. Vissa ingrepp är omfattande och kräver längre sjukhusvistelser och läkningstider, medan andra kan göras utan någon sjukhusvistelse alls. En av metoderna krävar inte ens skärning eller häftning. De vanligaste ingreppen är Roux-en-Y gastric bypass, mini-gastric bypass, lap band, biliopankreatisk diversion och laparoskopisk bypass-kirurgi.
Alla dessa metoder är antingen malabsorptiva (de kringgår en del av tunntarmen) eller restriktiva. Gemensamt för alla gastric bypass-ingrepp är att de minskar kroppens upptag av kalorier och begränsar hur mycket mat som får plats i magsäcken. Tack vare dessa begränsningar, kombinerat med ett minskat matintag, sker ofta en dramatisk viktnedgång.
Denna klassiska operation förändrar dramatiskt magsäckens storlek och begränsar hur mycket mat en person kan äta per måltid. Ingreppet utförs genom att den övre delen av magsäcken separeras från den undre, antingen genom häftning eller fastsyende. Därigenom bildas en liten magsäckspåse. Kirurgen leder sedan om tunntarmen så att den ansluter direkt till den nya, mindre magsäcken. När patienten har läkt och börjar äta igen äts betydligt mindre portioner – den nya magsäcken rymmer endast cirka 30 ml (motsvarande 1 uns) mat åt gången.
Mini-gastric bypass liknar Roux-en-Y-metoden till stor del, men med två viktiga skillnader: operationen tar oftast bara cirka 30 minuter och ingen separat magsäckspåse skapas. Istället häftas magsäcken till en smal, rörformig struktur längs den mindre krökta sidan. Denna nya tub ansluts till den nedre tarmen. När man äter rymmer magen mindre mat, som sedan töms direkt ut i tunntarmen. Till skillnad från Roux-en-Y kräver detta ingrepp minimal skärning, vilket ofta innebär snabbare återhämtning.
Ett av de modernaste ingreppen är Lap Band. Resultatet motsvarar de övriga metodernas, men skillnaden är att varken häftning eller skärning behövs. Operationen utförs laparoskopiskt, det vill säga minimalinvasivt, och ett justerbart band placeras runt magsäckens övre del. Bandet är tillverkat av mjukt silikonmaterial med förböjda sektioner som kan justeras via en port placerad strax under huden – porten syns inte utifrån. Vid behov av justering sticks en tunn nål in i huden där porten sitter, och en saltlösning sprutas antingen in eller dras ur, beroende på hur hårt eller löst bandet ska vara.
Biliopankreatisk diversion är en mer komplex form av gastric bypass-kirurgi. Operationen innebär att en stor del av magsäcken tas bort helt. Den kvarvarande lilla magsäckspåsen fästs sedan direkt mot slutet av tunntarmen. Den övre tarmdelen som normalt är kopplad till magsäcken stängs av och lämnas oansluten men ligger kvar i bukhålan. Eftersom denna metod både är restriktiv och malabsorptiv ger den ofta kraftig viktnedgång, men kräver även livslång tillsyn av näringstillförsel.
Laparoskopisk bypass-kirurgi är ett mindre invasivt ingrepp med mycket kort sjukhusvistelse. Operationen utförs med hjälp av ett laparoskop och TV-skärmar. Flera små hål görs i buken – precis tillräckligt stora för att instrumenten ska kunna föras in. Kirurgen opererar genom dessa medan bilden visas på skärmarna. Den nya magsäcken formas och tunntarmen leds om på samma sätt som vid öppen kirurgi. Att operera laparoskopiskt är ett betydligt skonsammare alternativ än att öppna buken, vilket ger kortare vårdtid, färre komplikationsrisker och snabbare läkning.
Vilken metod som passar bäst beror på patientens hälsotillstånd, BMI och individuella förutsättningar. Valet bör alltid göras tillsammans med en erfaren bariatrisk kirurg efter en grundlig medicinsk bedömning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online