Ett diskbråck i ländryggen, ofta kallat bråck på ryggkota eller utträtt mellankotsdisk, uppstår när den mjuka geléliknande kärnan i en mellankotsdisk (nucleus pulposus) pressas ut genom en spricka i den sega yttre ringen (annulus fibrosus). Mellankotskivorna fungerar som stötdämpare mellan kotorna, och när en skiva skadas kan dess innehåll trycka mot omgivande nerver.
Diskbråck kan i princip uppstå längs hela ryggraden, men de är betydligt vanligast i ländryggen, alltså nedre delen av ryggen. Det beror på att denna del utsätts för stor belastning och rörelse i vardagen.
När ett bråck trycker mot närliggande nerver eller nerverötter kan det ge upphov till smärta, domningar och svaghet i ryggen, skinkorna samt i ett eller båda benen. Ett klassiskt exempel är ischias, där smärtan strålar ut längs benet. Symtomen varierar beroende på var bråcket sitter, hur stort det är och vilka nervrötter som påverkas.
Diskbråck i ländryggen är relativt vanligt och drabbar uppskattningsvis cirka 2 procent av alla vuxna varje år. Risken är störst mellan 30- och 50-årsåldern, och män drabbas oftare än kvinnor. Många gånger läker bråcket dock av sig självt inom några månader utan att operation krävs.
Flera faktorer kan öka risken att utveckla diskbråck, bland annat:
• Åldrande, eftersom diskskivan förlorar vätska och elasticitet med åren
• Felaktig lyftteknik eller lyft av tunga bördor
• Övervikt och fetma
• Rökning, som försämrar blodförsörjningen till diskskivorna
• Vissa genetiska anlag
Behandlingen börjar oftast med konservativa metoder, exempelvis vila, smärtlindring, fysioterapi och i vissa fall epidurala kortisoninjektioner. De flesta patienter blir besvärsfria med dessa åtgärder. Om den konservativa behandlingen inte ger tillräcklig lindring efter flera månader, eller om man får allvarliga neurologiska besvär, kan kirurgi övervägas för att ta bort det utträngda diskmaterialiet och avlasta nerven.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online