
För personer med svår artros i höften eller som har drabbats av en höftskada har operation för att ersätta det sjuka ledet oftast inneburit en total höftledsplastik. Men en nyare kirurgisk metod som kallas hip resurfacing erbjuder nu patienterna ett alternativ inom höftkirurgin. Alla patienter är dock inte lämpliga kandidater för dessa ingrepp, därför är det viktigt att noggrant väga risker mot fördelar.
Höftledsplastik innebär i sin grundläggande form att det sjuka höftledet tas bort och ersätts med ett konstgjort kulled, tillverkat av plast, metall, keramik eller en kombination av dessa material. Operationen kan utföras med olika tekniker – antingen som öppen kirurgi med ett stort snitt, eller som minimalinvasiv kirurgi med flera mindre snitt.
Jämfört med att ersätta hela höftledet innebär hip resurfacing (även känt som Birmingham Hip Resurfacing) att man bearbetar lårbenets huvud (femurhuvudet) för att kunna placera en metallkappa över lårbenet. Kappen förankras sedan med en spik som fästs i benets mitt. Lårbenet lämnas på så sätt intakt. Även om ingreppet inte tar bort själva ledet krävs mer utrymme för kirurgen att arbeta, vilket ofta innebär längre operationstid och ett större snitt.
Höftledsplastik är ett alternativ för personer med tillstånd som artros (artros i höftleden), reumatoid artrit, höftfraktur, bentumör eller avaskulär nekros – ett tillstånd där blodflödet till höftledet inte fungerar som det ska. Dessa tillstånd orsakar svår smärta och kan begränsa förmågan att utföra även de mest vardagliga aktiviteterna, som att resa sig eller gå. Eftersom en höftprotes enligt The New York Times normalt håller i högst 15–20 år uppmanas patienterna att vänta så länge som möjligt med denna typ av operation.
Hip resurfacing passar bäst för yngre patienter och de som lever en mycket aktiv livsstil. Metoden betraktas inte som en ersättning för höftledsplastik, utan som ett sätt att bevara benmassa inför en eventuell framtida operation. Ingreppet gör det möjligt för yngre patienter att få smärtlindring nu och senare genomgå en höftledsplastik vid en tidpunkt då protesen kan hålla resten av livet. Personer med mycket svår artros, exempelvis äldre patienter, kan dock vara olämpliga kandidater eftersom graden av sjukdom kan göra resurfacing omöjlig.
Som vid all ledproteskirurgi finns risker för att implantatet inte fungerar korrekt, för kraftig blodförlust, blodproppar eller nedsatt rörlighet i leden.
Vid hip resurfacing är den största farhågan att metoden är relativt ny och att dess långtidseffekter ännu inte har studerats i samma utsträckning. Enligt Zimmer.com, tillverkare av femurkappan, har mellanresultaten dock bedömts som "uppmuntrande" som alternativ till höftledsplastik.
Vid total höftledsplastik – särskilt jämfört med hip resurfacing – är en av de främsta riskerna att implantatet slits ut med tiden. Eftersom höftproteser är både svåra att ta bort och byta ut bör implantatet vara tillräckligt starkt för att hålla under resten av patientens liv.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online