Höftoperation är ett medicinskt ingrepp där höftleden ersätts helt eller delvis med en syntetisk protes. Det är en av de vanligaste formerna av ledersättning, samtidigt som den räknas som den mest kostnadseffektiva. Höftprotesoperation anses vara säker och är den mest framgångsrika typen av ledplastik som finns idag.
Operationen utförs främst för att behandla ledsvikt orsakad av olika former av artrit, men den görs även vid höftfrakturer eller tumörer i höftområdet. Syftet är alltid detsamma: att lindra smärta och återge patienten en bättre höftfunktion och livskvalitet.
Det första försöket till höftprotesoperation gjordes i Tyskland, där man använde implantat tillverkade av elfenben. Från 1930-talet blev konstgjorda leder av stål, krom och teflon alltmer vanliga. På 1970-talet revolutionerades implantatens konstruktion tack vare ortopeden John Charnleys banbrytande arbete vid Manchester Royal Infirmary.
Charnleys design med låg friktion, den så kallade Low Friction Arthroplasty, kom att användas i över två decennier. Sedan dess har tekniken utvecklats kontinuerligt, och dagens implantat är betydligt mer slitstarka och anatomiskt anpassade än sina föregångare.
Total höftplastik övervägs när smärtan inte kan hanteras med andra, icke-kirurgiska behandlingar som mediciner, fysioterapi eller gånghjälpmedel. Vid operationen avlägsnas den skadade ledytan och ersätts med en konstgjord protes.
Eftersom implantat kan slitas med tiden undviker man ofta att operera yngre patienter, av rädsla att protesen ska nötas ut för snabbt. Idag arbetar tillverkarna ständigt med förbättrade material och konstruktioner för att öka hållbarheten och ge patienten bästa möjliga funktion. Ungefär 90 procent av dem som genomgår behandlingen får goda resultat och kan återgå till sina normala aktiviteter.
Höftresurfacing är ett alternativ till total höftprotes och används hos patienter med svår höftartros. Tekniken skiljer sig från traditionell proteskirurgi genom att lårbenshuvudet inte amputeras. Istället ersätts dess yttersta yta med en metallkappa.
Fördelarna med resurfacing är flera: jämfört med en total höftprotes tas betydligt mindre benmassa bort, och risken för luxation (att leden går ur led) är lägre eftersom implantatet efterliknar höftledens normala anatomi. Dessutom underlättar den bevarade benmassan en eventuell framtida reoperation.
Patientens ålder är ofta den avgörande faktorn vid val av operationsmetod. Personer över 60 år har oftast störst nytta av en total höftprotes, medan yngre patienter ofta är idealiska kandidater för höftresurfacing.
Kvinnor uppvisar generellt något högre komplikationsfrekvens än män och löper större risk för frakturer i höftområdet efter operation. Även överviktiga patienter har förhöjd risk för komplikationer. De som har höftbesvär till följd av inflammatorisk artrit bör diskutera total höftplastik med sin läkare för att hitta rätt behandlingsväg.
Den senaste utvecklingen inom höftkirurgin omfattar flera minimalinvasiva teknikker. Operationen utförs då genom två små snitt med hjälp av datornavigering. Målet är att minimera skadan på vävnad och muskulatur, vilket förhoppningsvis ger snabbare återhämtning, kortare sjukhusvistelse och bättre slutresultat.
Eftersom dessa metoder fortfarande är relativt nya pågår dock en diskussion bland experter om huruvida de verkligen ger bättre resultat än etablerade tekniker. Patienter rekommenderas därför att noga diskutera fördelar och risker med sin ortoped innan beslut fattas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online