Termen artroplastik syftar på att man slipar om eller helt ersätter ledytorna i en höftled som drabbats av svår artros i slutstadiet.
Inom höftkirurgin finns idag några huvudvarianter av artroplastik. Ingripet kan variera från en partiell protes, så kallad halvprotes (hemiartroplastik), till ett helt utbyte av leden som kallas total höftprotes. Dessutom finns en metod som blir allt populärare bland yngre och fysiskt aktiva patienter: höftyteersättning, även känd som hip resurfacing.
En halvprotes innebär att endast en del av höftleden ersätts. Ingripet utförs oftast av två huvudskäl: artros och frakturer. Oavsett orsak är själva operationsmetoden i grunden densamma.
Vid en halvprotes tas lårbenhuvudet bort och märgkanalen i lårbenet fräses upp så att ett protesskaft kan placeras i benet. Därefter mäts det borttagna lårbenhuvudet upp, och ett motsvarande huvudimplantat väljs som passar så naturligt som möjligt i patientens egen höftskål. Det finns två typer: det unipolära huvudet och det bipolära huvudet.
Denna typ av huvudimplantat används ofta vid behandling av höftfrakturer hos äldre patienter, där den snabbaste och enklaste metoden prioriteras. Det unipolära huvudet är ett implantat i ett stycke som kan storleksanpassas till patientens ursprungliga lårbenhuvud.
Höftfrakturer hos äldre drabbar ofta patienter vars hälsa redan är skör, vilket gör att snabb kirurgisk insats är avgörande. En halvprotes med ett unipolärt huvud och skaft i ett stycke erbjuder just detta snabba alternativ.
Det bipolära huvudet består av två delar som är konstruerade för att kunna röra sig mot varandra i flera plan inne i höftskålen. Ena delen fungerar som lårbenhuvud, medan den andra är anpassad efter patientens höftskål för optimal passform och stabilitet.
När delarna knäpps ihop rör sig det bipolära huvudet fritt mot sig självt i flera plan, vilket ger god rörlighet i patientens egen höftskål. Denna typ av implantat anses slita mindre på den egna höftskålen och används därför ofta hos yngre patienter i syfte att senarelägga en framtida revisionsoperation.
Detta är den absolut vanligaste och mest utförda höftoperationen. Den görs som primär behandling vid höftledens slutstadium av degenerativ artros, alltså kraftigt slitage.
Protesen består av tre komponenter: ett protesskaft, en höftskålsdel (acetabularkomponent) och ett inlägg, så kallad liner, som kan vara tillverkat av flera olika material.
Linen kan bestå av högdenserad plast, keramik eller polerad metall, beroende på vilken protestyp som används.
Vid kombinationer av metall mot metall är huvudimplantatet typiskt sett mycket stort, nästan lika stort som patientens eget lårbenhuvud. Det glider mot en höftskålskomponent med polerad metallyta, vilket ger en mycket stabil konstruktion.
Kombinationer med plast eller keramik kräver däremot oftast mindre huvudimplantat, så att ett tillräckligt tjockt liner kan placeras mellan de motstående metalldelarna.
Höftproteser måste fixeras till patientens ben på ett av två sätt: antingen cementeras delarna fast, eller så används ett pressfit-implantat med ett poröst ytskikt som stimulerar benet att i princip växa fast på implantatets ytor.
Idag är det ovanligt att höftskålsimplantatet cementeras fast i patientens egen skål, främst på grund av tidigare erfarenheter av att cementen med tiden lossnar samt en ökad risk för infektion. Skaftet cementeras däremot ofta fast, men det är alltid kirurgens bedömning vilken teknik som passar patienten bäst.
Höftyteersättning är ett ingrepp som blivit alltmer populärt bland yngre och aktiva patienter. Istället för att ta bort hela lårbenhuvudet slipas det om och täcks med en metallkupa, samtidigt som höftskålen förses med en metallkomponent. Eftersom mer av det egna benet bevaras kan ingreppet underlätta en eventuell framtida revision. Metoden är dock mindre lämplig för äldre patienter eller personer med nedsatt bentäthet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online