Bältros (herpes zoster) är reaktivering av latens varicella-zoster virus (VZV) från dorsal rotganglier efter primär vattkoppsinfection.
Historiska milepälar
- Antikt: Hippokrates (~400 f.Kr.) beskrev "zōnē" (bälte) – dermatomal vesikulärt utbrott.
- TCM: "Levers/gallblåsans eld"; behandlades med örter.
- Mellantiden: "Helig eld" / "St. Antonius eld" (förväxlades med ergotsmässa).
- 1767: William Heberden skiljde bältros från smittkoppor.
- 1831: Richard Bright noterade vattkoppor-bältros-samband.
- 1888: Von Bókay visade vattkoppor-överföring från bältrosblåsor.
- 1953: Weller isolerade VZV i cellkultur.
- 1965: Hope-Simpson föreslog reaktiveringshypotes.
- 1995: Levande försvagat zoster-vaccin (Zostavax) licensierades.
- 2017: Rekombinant zoster-vaccin (Shingrix, RZV) – >90% effektivitet, rekommenderat för ≥50 år.
Nuvarande läge
- 1 av 3 livstidsrisk; ökar kraftigt >50 år.
- Postherpetisk neuralgi (PHN) = smärta >90 dagar post-utslag; 10–18% av fall.
- Antivirala (valacyclovir 1g 3×/dag × 7d) inom 72h minskar svårighetsgrad/PHN.
- Shingrix 2-dosserie rekommenderas för alla ≥50 och immunförsvagade ≥19.
Från mysticism till molekylär virologi – bältros exemplifierar medicinsk framsteg.
