Kraniotomi räknas som ett av de allvarligaste medicinska ingrepp en person kan genomgå. Termen syftar på varje kirurgiskt förfarande som innebär att en del av skallbenet, det så kallade kraniet, öppnas eller tas bort. Kraniotomier utförs ofta för att ge kirurgerna tillgång till hjärnvävnaden under benet, exempelvis i samband med neurokirurgiska operationer.
Här går vi igenom de viktigaste instrumenten som används vid en kraniotomi.
Skallklämman, även kallad Mayfield-klämma, är ett metallinstrument som håller huvudet helt stilla under operationen. Klämman fästs vid operationsbordet och har en trepunktsfästning som spänns fast mot skallen. En pinne placeras mot pannan, medan de två övriga stödjer bakhuvudet. Tack vare denna stabila fixering kan neurokirurgen arbeta med hög precision utan att patientens huvudrörelser stör ingreppet.
Skalpeller behövs för att skära upp huden över kraniet. Bladen är extremt vassa och tillverkas vanligtvis av stål, titan eller annat hårt metall. Neurokirurger använder dessutom vassa kirurgiska saxar för att göra små snitt i huden eller för att klippa bandage och andra operationsmaterial.
För att penetrera skallens hårda ben krävs en kraftfull borrmaskin, ett så kallat kraniotom. Borren kan vara liten och handhållen, liknande en vanlig elborr hemma, men den är specialkonstruerad för kirurgiskt bruk. Vid en kraniotomi borras oftast ett så kallat burrhål, varifrån läkarna kan lyfta ut en benflicka (så kallad bone flap) för att nå själva hjärnan.
Kraniotomier kräver även intravenösa slangar (dropp) för att injicera läkemedel och avlägsna vätskor, inklusive ryggmärgsvätska. En Foley-kateter kan användas för att tömma patientens urinblåsa under operationen. En ICP-mätare (intrakraniell tryckövervakning) används för att kontinuerligt följa tryck och svullnad i hjärnan under ingreppet. Dessutom används en EVD (extern ventrikeldränering) för att avlägsna hjärnvätska och på så sätt lindra trycket i kraniet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online