Ryggmärgen är en cylindrisk neural struktur som sträcker sig från medulla oblongata vid foramen magnum ner till L1–L2 vertebralnivå hos vuxna. Den är innesluten i ryggkotorna och skyddad av tre meningeläger – dura mater, aracnoidea, och pia mater – samt buffrad av cerebrospinalvätska.
Kärnfunktioner
- Afferenta (stigande) banor: För sensorisk information – beröring, smärta, temperatur, proprioception – från kroppen till hjärnan.
- Efferenta (nedstigande) banor: Överför motoriska kommando från hjärnan till muskler och körtlar.
- Reflexbågar: Möjliggör snabba, ofrivilliga svar (t.ex. dragreflex, sträckreflex) utan direkt hjärnbeteiligung.
Inre organisation
- Grå substans (H-formad): Innehåller neuroncellkroppar och interneuroner. Dorsal horn processerar sensorisk input, ventral horn innehåller motorneuroner, och lateral horn (i thorakala och övre lumbala regioner) innehåller autonoma neuroner.
- Vit substans: Består av myeliniserade axoner organiserade i banor (kolumner) som stiger eller sjunker.
- Segment: 31 par spinalnervutgångar från 8 cervicala, 12 thorakala, 5 lumbala, 5 sakrala, och 1 coccygeal segment.
Klinisk betydelse
Skadenivån på ryggmärgen bestämmer mönstret av defekter: cervicala skador orsakar tetraplegi; thorakala eller lumbala orsakar paraplegi. Högre lesioner ger större funktionsförlust. Bevarade reflexer under skadenivå indikerar en upper motor neuron-skada.
