Historien om Michelangelos brutna näsa är en av konsthistoriens mest omtalade anekdoter – en berättelse om svartsjuka, rivalitet och ett ungdomligt gräl som lämnade bestående spår på renässansens störste genis ansikte.
Det var under sina unga år som lärling i Florens som Michelangelo Buonarroti blev slagen i ansiktet av Pietro Torrigiano, en äldre konstnärskollega som gick i samma lära. Enligt den välkända berättelsen, som återges i Benvenuto Cellinis memoarer, kunde Torrigiano inte stå ut med att den yngre Michelangelos talant och snabba framgång överskuggade hans egen.
I ett anfall av vrede tilldelade Torrigiano Michelangelo ett så kraftigt slag i ansiktet att näsan gick av. Oavsett om slaget kom med full avsikt eller i hetstenen under ett bråk blev resultatet detsamma: Michelangelos näsa var bruten och hans ansikte förvanskat för livet.
Pietro Torrigiano (1472–1528) var själv en skicklig skulptör från Florens och hade utbildats tillsammans med Michelangelo hos Bertoldo di Giovanni i Medicéernas berömda skulpturträdgård. Trots sitt gedigna hantverk levde han ständigt i skuggan av Michelangelos enastående begåvning.
Sinnesrörelsen över att bli överglänzd av en yngre kollega ska ha kokat i honom länge innan det ökända slaget. Efter händelsen lämnade Torrigiano Florens och gjorde senare karriär utomlands, bland annat i England, där han skapade imponerande gravmonument i Westminster Abbey.
Den brutna näsan syns tydligt på flera porträtt av Michelangelo, bland annat i Daniele da Volterras kända målning av den åldrande konstnären. Trots den fysiska skadan fortsatte Michelangelo sin bana och kom att skapa mästerverk som David, Pietà och takmålningarna i Sixtinska kapellet.
Anekdoten om det brutna näsbenet har levt vidare genom århundradena och påminner oss om att även de största genialiteterna bar på personliga sår – bokstavligt talat.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online