Kalibreringsfaktorn för en okularmikrometer är specifik för varje kombination av objektiv och okular. Anledningen är att både objektivets förstoring och storleken på bilden som okularmikrometern skapar kan variera. För att kunna göra exakta mätningar i mikroskopet måste därför dessa två variabler alltid tas med i beräkningen.
Ett objektivs förstoring är i regel fast och anges vanligtvis på objektivets sida. Storleken på den bild som okularmikrometern skapar kan däremot påverkas genom att ändra avståndet mellan okularmikrometern och okularet.
När avståndet mellan okularmikrometern och okularet ökar minskar storleken på den bildade bilden. Omvänt gäller att när avståndet minskar, ökar bildens storlek. Detta gör att samma okularmikrometer kan bete sig olika beroende på hur den är monterad och vilket objektiv som används.
Sammanfattningsvis innebär detta att kalibreringsfaktorn tar hänsyn till både objektivets förstoring och storleken på bilden från okularmikrometern – och därför måste den bestämmas för varje specifik kombination.
Anta att ett objektiv med 10x förstoring används tillsammans med en okularmikrometer vars kalibreringsfaktor är 0,1 mm. Varje skalstreck på okularmikrometern motsvarar då 0,1 mm i det verkliga provet. Byts objektivet ut mot ett med 20x förstoring, motsvarar varje skalstreck i stället endast 0,05 mm i verkligheten.
För att uppnå noggranna och tillförlitliga resultat är det viktigt att alltid använda den kalibreringsfaktor som gäller för just den objektivkombination som används. Genom att kalibrera om okularmikrometern vid varje byte av objektiv – helst med hjälp av ett objektmikrometer – undviker man systematiska mätfel och får mätvärden man kan lita på.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online