Kirurgi för att reparera det främre korsbandet (ACL) i knäet har kommit långt sedan kirurger första gången försökte helt enkelt sy ihop det avbrutna ligamentet. Idag finns flera olika metoder att välja mellan för att återuppbygga korsbandet och återfå knäets stabilitet.
Det främre korsbandet är knäets viktigaste stabiliserande ligament och sträcker sig från lårbenet till skenbenet, rakt genom mitten av knäleden. Ett friskt korsband förhindrar att knäet blir instabilt. Ligamentet kan brista, oftast när en person vänder kroppen hastigt, exempelvis inom idrott, eller om knäet träffar ett föremål som gör att det stannar abrupt. Om korsbandet är helt avbrutet är rekonstruktionskirurgi det enda sättet att på ett korrekt sätt reparera knäet, efter en period av återhämtning från den ursprungliga skadan.
I de flesta fall transplanterar läkare en sena eller ett ligament från en annan del av patientens kropp för att ersätta det brustna korsbandet. En graft från patellarsenan är ett populärt val, eftersom den mellersta tredjedelen av patientens patellarsena används som ersättning. Metoden kallas även bensena-ben-graft, eftersom läkarna när patellarsenan tas bort inte bara tar själva senan utan också två små benbitar i vardera änden. Dessa benbitar hjälper till att förankra den nya senan i hål som borras på vardera sidan om leden i det skadade knäet.
Vid denna metod tar läkaren bort en del av patientens hamstringsena i samma ben som det skadade knäet och använder den som graft för det nya korsbandet. Fixeringstekniken är densamma som vid ingreppet med patellarsenan, men istället för små benbitar använder läkarna speciella skruvar som förs in i hamstringsenan för att fästa den ordentligt mot knäet. Denna metod används ofta hos yngre patienter som fortfarande växer, eftersom ingreppet inte skadar tillväxtzonerna.
Denna metod kallas ibland även kadaverproceduren, eftersom läkarna då använder en sena från en avliden donator under operationen. De senor som lämpar sig bäst för denna typ av transplantation är patellarsenan, hamstringsenan och hälsenen. Sättet att fästa donatorsenan är detsamma som vid de övriga korsbandsprocedurerna, beroende på vad som passar patienten bäst. Allograft fungerar särskilt bra för patienter som behöver flera transplantationer.
De flesta korsbandsoperationer utförs numera artroskopiskt. Läkaren för då in en pennformad kamera i knäet, vilket gör det möjligt att se knäleden på en bildskärm under ingreppet. Med hjälp av små instrument genomför kirurgen sedan hela den kirurgiska proceduren. Fördelarna med artroskopi är mindre kirurgiskt trauma för knäet och en betydligt kortare återhämtningstid efter operationen. I många fall har korsbandskirurgi till och med blivit en poliklinisk procedur, vilket innebär att patienten får åka hem samma dag som operationen utförs.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online