Enligt en studie publicerad i Family Planning Perspectives genomgår över 684 000 kvinnor en tubaligering varje år. Sex procent av dessa kvinnor väljer att låta återföra sin tubaligering inom fem år efter att äggledarna knutits, av olika personliga skäl. Medan beslutet om tubaligering redan kräver mycket eftertanke kan valet att återföra den kräva ännu mer noggrant övervägande.
Vissa kvinnor väljer ingreppet eftersom de drabbats av posttubaligeringssyndrom. Symtomen kan omfatta nedsatt sexlust, menstruationsproblem som smärtsamma, kraftiga eller oregelbundna mensperioder samt symtom på tidig menopaus, exempelvis värme- och köldvallningar. De flesta kvinnor väljer dock återföring för att de önskar ett nytt barn. Detta kan bero på att de känner att de steriliserade sig för tidigt, gift om sig och vill ha ett barn med sin nya partner, eller att de förlorat ett barn i förtid. Den genomsnittliga kostnaden för en återföring ligger mellan 6 000 och 10 000 dollar, beroende på läkare och klinik.
Innan kirurgen utför en återföring gör hen en grundlig utredning för att bedöma dina chanser att bli gravid. Hen behöver bland annat känna till din partners spermiekoncentration, göra en röntgenundersökning för att avgöra hur mycket av äggledaren som finns kvar samt begära operations- och patologirapporter från kirurgen som utförde den ursprungliga tubaligeringen. Bedöms chanserna som goda planeras operationen.
Återföringen utförs genom att äggledarnas ändar "knys upp" och återfogas. Äggledarna är normalt cirka 20 cm långa före den ursprungliga tubaligeringen. För att återföringen ska kunna lyckas behöver de vara minst 7–10 cm långa när de återfogats. Du kan börja försöka bli gravid efter den första menstruationen efter ingreppet, och en graviditet bör inträffa inom 6 till 12 månader.
Det finns flera sätt att utföra en återföring, och val av metod beror på hur den ursprungliga tubaligeringen gjordes, eftersom omfattningen av skadorna på äggledarna påverkar framgångsgraden.
Den första metoden kallas laparotomi. Där görs ett snitt i buken för att frigöra de blockerade äggledarna, varefter de oskadade delarna återfogas. En annan metod är minilaparotomi. Här bör kvinnan idealt sett ligga inom 20 procent av sin idealvikt. Snittet blir betydligt mindre än vid laparotomi, endast cirka 6 cm, och sjukhusvistelsen krävs i mindre än två dagar. Återhämtningen kan ta allt från några dagar upp till fyra veckor.
Innan du väljer återföring bör du väga kostnaden mot dina faktiska chanser att bli gravid. För kvinnor under 30 år är graviditetsfrekvensen 77 procent. För kvinnor mellan 35 och 39 år sjunker siffran till cirka 62 procent, och för kvinnor över 40 år sjunker den ytterligare, till hela 34 procent.
Om din tubaligering innebar kauterisering, det vill säga att äggledarnas ändar brändes efter att de knutits och klippts, är chanserna för en lyckad återföring betydligt lägre på grund av de skador värmen orsakat. I fall där möjligheterna till en lyckad återföring bedöms som små kan provrörsbefruktning (IVF) övervägas. Även om det är ett dyrare sätt att bli gravid är det ofta ett bra alternativ för kvinnor vars äggledare inte är i tillräckligt gott skick för återföringskirurgi.
Som vid alla invasiva medicinska ingrepp finns det risker med en återföring av tubaligering. En risk är kraftig blödning om blodkärl skadas under operationen. Det finns även risk för biverkningar av anestesin samt för infektion efter ingreppet.
Dessutom finns en risk för utomkvedshavandeskap, så kallad ektopisk graviditet. Detta beror på skador i äggledarna som gör att det befruktade ägget stannar kvar i äggledaren i stället för att vandra ner till livmodern. Embryot börjar då utvecklas inne i äggledaren, vilket får organet att expandera. Upptäcks tillståndet inte i tid kan äggledaren brista, vilket i värsta fall kan leda till moderns död. Risken för utomkvedshavandeskap efter en återföring av tubaligering ligger mellan 6 och 10 procent, vilket är en viktig anledning till noggrann uppföljning efter ingreppet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online