Läkare och kirurger under medeltiden hade mycket begränsade medicinska kunskaper, och det de faktiskt visste byggde till stor del på antika grekiska medicinska texter av Hippokrates och Galenos. Medan läkarna använde få verktyg, arbetade kirurgerna – som ansågs stå lägre i rang än läkarna – med en betydligt större utrustning. Bland deras redskap fanns pilutdragare, naturliga bedövningsmedel och särskilda diagram över krigsskador.
Under medeltiden befann sig Europa i ett nästan konstant tillstånd av krig. Det gjorde att kirurgernas färdigheter efterfrågades för att behandla stridsskador, särskilt sådana orsakade av pilar. Den medeltida lärde Teodorik av Lucca skrev: "Varje dag ser vi nya instrument och nya metoder för att dra ut pilar uppfinnas av skickliga och uppfinningsrika kirurger."
Pilutdragaren var därför ett oerhört viktigt medicinskt verktyg, liksom pilskeden. Kirurgen förde in skeden i såret och fäste den runt pilspetsen. Skeden skyddade spetsen och hindrade dess hullingar från att orsaka ytterligare skada när pilen drogs ut.
Både läkare och kirurger använde verktyg för åderlåtning, som var det vanligaste ingreppet inom den medeltida medicinen. Till och med barberare, som endast fick dra tänder och ta blod, hade sina egna metoder för att utföra proceduren.
En metod var att använda iglar, som fästes på den drabbade kroppsdelen. Iglarna sög i sig blod tills de blev mätta och sedan föll av av sig själva. Den andra metoden kallades venesektion och utfördes med en fleam – en kort, smal kniv som användes för att skära upp ådern – samt en liten skål för att samla upp blodet.
Fältkirurger förlitade sig ofta på en bild som kallas "den sårade mannen" (wound man) som hjälp i sitt arbete. Detta var en tidig form av medicinsk lärobok och visade ett diagram över en man med alla tänkbara typer av stridsskador. I bilden har mannen pilar, dolkar, svärd och spjut fastna i kroppen.
Diagrammet gav kirurgen exempel på de många olika sårtyper han kunde möta, även om det inte sa något om hur varje typ egentligen skulle behandlas. Vilken kirurgisk metod som skulle användas lärde sig kirurgen istället av andra erfarna kirurger, eftersom endast läkarna hade någon formell utbildning vid medicinska skolor.
Kirurgerna hade ingen kunskap om moderna antiseptiska medel, så de använde vin för att rengöra sår. Eftersom alkohol dödar bakterier var denna metod faktiskt inte helt fel. Dessutom användes ofta en omslag av vin och olja för att förbinda sår, vilket både hade en antiseptisk och skyddande effekt.
Innan operationer bedövades patienterna med mandelrot, opium eller odört. Odört är dock ett välkänt gift, och bedovningsblandningen kan mycket väl ha varit ansvarig för flera patienters död.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online