Hjärtkirurgi räknas som en av de mest komplexa operationer en kirurg kan utföra. Denna ömtåliga procedur har tagit årtionden att utveckla och fullända, och nya genombrott görs fortfarande idag. Historien om hjärtkirurgin tar sin början i slutet av 1800-talet, men de största innovationerna kom under mitten av 1900-talet.
Francisco Romero tillskrivs äran av det allra första försöket till hjärtkirurgi. År 1801 försökte han, dock utan framgång, utföra en öppen perikardiostomi. Han var därmed den första läkaren som skar in i perikardiet – den hinna som omger och skyddar hjärtat.
Den tyske läkaren Ludwig Wilhelm Carl Rehn (1849–1930) står bakom den första lyckade hjärtoperationen där suturer användes. Operationen genomfördes den 9 september 1896 och blev ett viktigt genombrott för den moderna hjärtkirurgin.
Dr Dwight Harken gjorde banbrytande arbete med djurförsök som i slutändan lade grunden för hjärtkirurgi på människor. Han utvecklade en teknik som gjorde det möjligt att operera på ett slående hjärta för att avlägsna granatsplitter.
År 1948 genomförde Harken och den amerikanske kollegan Charles Bailey, oberoende av varandra och med bara några dagars mellanrum, operationer för att korrigera mitralisstenos – en förträngning av hjärtats mitralisklaff. Båda kirurgerna använde en teknik där ett finger fördes in i hjärtat för att vidga den defekta klaffen.
Den 2 september 1952 utförde två kirurger vid University of Minnesota den första öppna hjärtoperationen. Dr Walton Lillehei och dr John Lewis opererade en femårig flicka som fötts med ett medfött hjärtfel.
För att kunna operera sänkte läkarna flickans kroppstemperatur. När kroppen hade nått cirka 27 grader Celsius (81 grader Fahrenheit) klämdes hjärtat av och tömdes på blod, varefter hålet i hjärtat syddes igen. Flickan värmdes därefter långsamt upp till normal kroppstemperatur – och överlevde. Ingreppet blev ett milstolpe inom kirurgin.
I december 1967 genomförde den sydafrikanska kirurgen Christiaan Barnard världens första framgångsrika hjärttransplantation. Patientens nya hjärta fungerade, men han levde endast i 18 dagar. De immundämpande läkemedel som användes för att motverka avstötning av det transplanterade organet bidrog i slutändan till hans död.
Ett fåtal ytterligare framgångar följde inom området, men hjärttransplantationer förblev mycket riskfyllda under många år. År 1971 hade totalt 170 hjärttransplantationer utförts runt om i världen – av dessa patienter dog hela 146.
År 1994 presenterade den brasilianske läkaren Randas Batista en helt ny kirurgisk teknik för att behandla hjärtsvikt hos patienter med kraftigt förstorade hjärtan. Genom att kirurgiskt minska storleken på hjärtats vänsterkammare kunde hjärtats pumpfunktion förbättras och arbeta mer effektivt igen. Resultaten av metoden har dock varit blandade, och tekniken används idag endast i begränsad omfattning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online