Stentar – vad de är och vilka risker de medför

En stent är ett litet rör av metallnät som förs in i en tilltäppt artär för att förhindra att den förträngs igen. Stentar kan placeras på olika ställen i kroppen, bland annat i hjärtats kransartärer, i halspulsådern samt i artärer i njurarna och extremiteterna.

Innan stenten sätts in genomförs en procedur som kallas ballongvidgning (angioplastik), där en liten ballong används för att vidga kärlväggen. Stenten placeras sedan in direkt efter ballongvidgningen för att hålla artären öppen. En stent kan bestå av enbart metall eller vara belagd med läkemedel. De senare kallas läkemedelsavgivande stentar (drug-eluting stents) och frisätter långsamt medicin under en längre tid för att motverka att artären täpps till igen.

Risker under ingreppet

Den första risken uppstår redan i samband med ballongvidgningen. En kateter förs in i blodkärlen, vilket kan orsaka blödning eller skada på kärlväggen. Om ingreppet görs i halspulsådern finns dessutom en risk för stroke.

Under proceduren används kontrastmedel för att kunna styra placeringen av stenten. Kontrastmedlet kan ge allergiska reaktioner hos vissa personer, och hos andra har det förekommit njursvikt – dock är den risken främst begränsad till patienter med nedsatt njurfunktion. Ibland kan även hjärtarytmi utvecklas under ingreppet, och det finns alltid en viss risk för infektion i stickstället.

Risker efter insättning av stent

Efter att en stent har placerats in finns en liten risk att en blodpropp bildas i närheten av stenten, vilket kan leda till hjärtinfarkt eller stroke. Risken minskar efter de första månaderna, och patienter behandlas därför normalt med blodförtunnande läkemedel under flera månader efter operationen.

Det kan också hända att artären blir tilltäppt igen trots att en stent har satts in. Vävnad kan växa runt och in i stenten, vilket stänger kärlväggen och kan kräva ett nytt ingrepp för att öppna artären. Sådan vävnadstillväxt som förorsakar förträngning i en tidigare behandlad artär kallas restenos.

Risker med läkemedelsavgivande stentar

Utvecklingen av läkemedelsbelagda stentar har förbättrat prognosen för många patienter och minskat behovet av mer omfattande kirurgi. Det finns dock en betydande risk för personer som behöver genomgå andra operationer kort tid efter att en läkemedelsavgivande stent har placerats in.

Eftersom läkemedlen som frisätts från stenten hämmar celler som motverkar koagulering måste patienterna ta trombocythämmare under en viss tid efter ingreppet. I samband med annan kirurgi sätts dessa läkemedel ut innan operationen, vilket kan öka risken för blodproppar betydligt. Trots att användningen av läkemedelsavgivande stentar har ökat kraftigt har de därför blivit något kontroversiella.