Argon är en naturligt förekommande gas som utgör 0,94 procent av jordens atmosfär – och hela 1,6 procent av atmosfären på Mars. Som en färglös och luktlös ädelgas är argon helt inert och bildar inga kända verkliga kemiska föreningar med andra grundämnen. Gasen har många användningsområden, bland annat i glödlampor och lysrör, som skyddsgas vid bågsvetsning, som skyddsatmosfär vid tillverkning av titan samt inom flera olika områden i sjukvården.
En studie som publicerades i februariutgåvan 1999 av den tyska medicinska tidskriften "Der Chirurg" ("Kirurgen") kom fram till att gaser med låg löslighet i blod – såsom argon – inte bör användas vid ingrepp där risken för gasemboli är förhöjd. Forskarna hade injicerat argon intravenöst i försöksdjur, varav två dog i hjärtchock medan ett tredje djur kunde återupplivas. Djurgrupper som fick motsvarande mängder koldioxid drabbades däremot inte av embolier och skadades inte. När argon tillfördes blodet ökade trycket i lungpulsådern samtidigt som hjärtats minutvolym minskade.
Argonplasmakoagulatorn (APC) är en apparat som används vid endoskopi för termisk koagulering av vävnad utan direktkontakt. Enligt en artikel i september/oktomerutgåvan 2006 av "Gastroenterology Nursing" förs APC-sonden in genom arbetsänden på ett flexibelt endoskop under ingreppet. Under proceduren används lägre effektinställningar och ett lägre argonflöde för att stoppa blödningar från kärlskador, det vill säga onormala blodkärl som ligger direkt under slemhinnans yta.
APC har använts med framgång vid behandling av rektalblödning, men korttidsbiverkningar som smärta i ändtarmen, tenesmus (känsla av ofullständig tarmtömning) eller uppblåst buk uppträdde hos 14 procent av patienterna. Dessutom rapporterades långtidsbiverkningar i form av ändtarmssmärta, tenesmus och diarré hos 19 procent av patienterna, trots att själva behandlingen med APC var lyckad.
Kryoterapi innebär att flytande kväve eller argongas appliceras för att frysa och förstöra sjuklig vävnad, inklusive cancerceller, både inuti och utanpå kroppen. För att behandla vävnad inuti kroppen använder läkaren en kryosond med hjälp av bilddiagnostik, exempelvis ultraljud eller magnetresonanstomografi. Kryosonden är kopplad till en källa av argongas, som har godkänts av den amerikanska livsmedels- och läkemedelsmyndigheten (FDA) för denna typ av tillämpning.
De vanligaste biverkningarna vid kirurgisk kryoterapi är blödning, eventuell skada på organ som ligger nära målområdet, infektion, nervskada samt vätskeansamling i utrymmet runt lungorna. Framgångsgraden för behandling av cancer med kryoterapi är dock jämförbar med konventionell kirurgi eller strålbehandling.
Argon i sig är icke-giftigt och ofarligt att andas i normala situationer, eftersom det är en inert gas som inte reagerar kemiskt med kroppen. Riskerna uppstår i stället i samband med medicinska ingrepp, främst genom gasembolier eller de lokala biverkningar som kan följa av behandlingarna. Om du ska genomgå en procedur där argon används är det klokt att diskutera eventuella risker och biverkningar med din läkare i förväg.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online