Spinal fusion är ett omfattande kirurgiskt ingrepp som innebär betydande risker. Utöver de utmaningar som skelettets och nervernas komplexitet medför för kirurgen kan återhämtningen bli lång, smärtsam och komplicerad.
För att påskynda läkningen efter operationen använder kirurger ibland ett implantat som stimulerar bentillväxten. När läkningen är klar måste implantatet dock tas bort genom ett nytt ingrepp.
En spinal fusion är betydligt svårare att utföra än att beskriva. Att föra samman kotor – ofta med hjälp av stavar, skruvar och andra fixeringsanordningar – är en mycket komplex procedur. Under operationen kan kirurgen placera en benväxtstimulator direkt på det ställe eller de ställen där kotorna inte växer ihop ordentligt.
Två elektrodkablar, så kallade katoder, fästs vid den ej sammanvuxna platsen. De kopplas till en liten generator som levererar ström i normalt upp till nio månader. Den konstanta lågspänningsströmmen stimulerar benet att bilda osteoblaster – de celler som påbörjar ny benbildning. Idén är att benen, med lite hjälp, ska kunna växa ihop.
När kirurgen konstaterat att kotorna vuxit ihop – eller om generatorn helt enkelt har tagit slut – krävs ett borttagningsingrepp. Kirurgen genomför då ytterligare en invasiv operation för att avlägsna generatorn.
Om stimulatorn har fungerat har ben bildats runt katodernas ändar. Kirurgen kan antingen klippa av eller dra loss och bryta katodtrådarna. Därefter kan generatorn enkelt tas bort och såret stängas.
Borttagningsoperationen kräver sjukhusvistelse och är lika djup och invasiv som den ursprungliga fusionsoperationen. Återhämtningstiden varierar från person till person och beror på implantatets exakta placering. Med tanke på ingreppets natur bör man räkna med minst tre veckors läkning för de djupa såren, och eventuellt längre tid om justeringar av fusionen eller andra åtgärder utförs samtidigt.
Smärtan är vanligen kraftig och kräver morfin samt andra opiatbaserade smärtlindrare efter operationen. En person som redan genomgått spinal fusion kan dock uppleva borttagningen som mindre besvärlig än själva fusionen, som är ett betydligt mer omfattande ingrepp. Även om mycket vila och begränsad rörelse ofta ordineras i början, kan kirurgen förskriva fysioterapi för att hjälpa patienten att återfå styrka och rörlighet.
I vissa fall kan borttagningen av katoderna skada vävnaden runt operationsområdet – särskilt om kirurgen har svårt att lösgöra katoderna. Av denna anledning har halvinvasiva och icke-invasiva benväxtstimulatorer utvecklats. De mindre invasiva varianterna kan dock i vissa fall vara mindre effektiva än de invasiva implantaten.
När du överväger spinal fusion och benväxtstimulatorer är det viktigt att prata med din kirurg om för- och nackdelarna med ett invasivt implantat och vilken lösning som passar just dig bäst.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online