Fettsugning är en kosmetisk kirurgisk operation där en suganordning används för att avlägsna oönskat fett från specifika delar av kroppen, exempelvis buken, låren och rumpan, halsen samt baksidan av överarmarna. Idag finns flera olika tekniker att välja mellan, vilka skiljer sig åt i metod, återhämtningstid och resultat.
Torr fettsugning, även kallad "traditionell" fettsugning, var den allra första varianten av ingreppet och utfördes enbart under generell anestesi. Metoden har idag fasats ut helt, eftersom den medförde betydligt högre risk för komplikationer för patienten – bland annat svår smärta, omfattande blodförlust och tillfällig immobilisering.
Tumescent-tekniken är den mest använda fettsugningsmetoden. Den utvecklades av Dr. Jeffrey Klein år 1985 och går ut på att en stor mängd lokalbedövningslösning injiceras i fettvävnaden, vilket får den att svullna upp – det vill säga bli tumescent. Det utspädda fettlagret gör själva sugningen enklare, de sammandragna blodkärlen minskar blodförlusten och den postoperativa smärtan blir mindre. Eftersom ingen generell anestesi krävs undviker man dessutom de risker som är förknippade med torr fettsugning.
Vid dessa tekniker används även lokalbedövningslösning, men i mindre volymer än vid tumescent-metoden. Vid våt teknik injiceras generellt en lägre vätskevolym än mängden fett som ska avlägsnas, medan volymen vid superwet-tekniken motsvarar mängden målfett. Adrenalin kan tillsättas bedövningslösningen i båda fallen för att ytterligare minska blödningar.
Vid ultraljudsassisterad fettsugning injiceras en stor volym tumescentvätska med en specialdesignad kanyl – ett ihåligt rör i rostfritt stål – precis som vid övriga metoder. Därefter sänds ultraljudsvågor in i fettcellerna, vilket får dem att spricka eller "smälta" innan de sugs ut. Det finns flera varianter av UAL, varav den senaste är Vaser LipoSelection, ofta kallad enbart "Vaser", som använder högfrekventa ultraljudsvibrationer för att sönderdela fettcellerna. Nackdelen är att ingreppet oftast tar längre tid och kostar mer än andra metoder. Fördelarna är å andra sidan att kirurgen får bättre kontroll, att omgivande vävnader skyddas och att användningen av saltlösning vanligen ger mindre blödningar och blåmärken.
Vid power-assisterad teknik drivs kannylan av en elmotor eller tryckluft, vilket ger antingen en snabb in- och utgående rörelse eller en roterande rörelse. Rörelsen, som normalt bara är några millimeter, kompletterar de större fram- och tillbakarörelser som kirurgen själv utför. Fördelarna med PAL är mindre trötthet för operatören, enklare och jämnare fettborttagning samt mindre trauma för de behandlade vävnaderna, eftersom den oscillerande spetsen lättare tar sig igenom fibrös vävnad.
Vid laserassisterad fettsugning används laserenergi för att bryta ner fettet, istället för kannylens mekaniska bearbetning. Metoden passar bäst för mindre fettområden, som hakan, där lasern dessutom kan ge en viss hudstramande effekt. För större fettområden är tekniken dock inte lika effektiv. Fettsugningslasrar är specialutvecklade för att endast rikta in sig på fettceller och skydda muskel- och nervvävnad. Denna precision innebär ofta mindre smärta, snabbare läkning och mycket få blåmärken efter ingreppet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online