En axelprotesoperation blir nödvändig när axelns funktion försämras på grund av lösgjort ben eller brosk, förlust av brosket mellan benen, benutväxter eller strukturella förändringar i benytan. Valet mellan en konventionell och en omvänd axelprotes avgörs framför allt av skicket på rotatorkuffen samt typen och graden av skadan.
Patienter som har en intakt rotatorkuff och lider av artros är i regel goda kandidater för en konventionell axelprotes. Har patienten tidigare genomgått en misslyckad protesoperation, har en helt avsliten rotatorkuff eller drabbats av svår artrit, kan en omvänd axelprotes vara nödvändig.
Vid en konventionell axelprotes ersätts ledhuvudets runda del med en metallkula, medan ledpannan beläggs med en plastskål. Vid en omvänd axelprotes byter komponenterna plats: kulan fästs inne i ledpannan och skålen placeras där det ursprungliga ledhuvudet suttit. Denna konstruktion gör att andra muskler än rotatorkuffen kan ta över arbetet med att lyfta armen.
Om en patient får en konventionell axelprotes när en omvänd protess egentligen behövs finns risk att smärtan inte lindras och att rörligheten i stället försämras. En noggrann utredning av rotatorkuffens status är därför avgörande innan operation.
En axelprotesoperation kan öka både rörlighet och funktion samtidigt som smärtan minskar – i många fall elimineras den helt.
Återhämtningen kräver fysioterapi och att användningen av armen begränsas i upp till sex veckor. Patienter som noga följer läkarens anvisningar under rehabiliteringen upplever ofta en anmärkningsvärd förbättring av sin livskvalitet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online