Bakre cervikal spinal fusion är en kirurgisk teknik som används för att behandla skador eller degeneration i nackens kotor när mer konservativa metoder inte räcker till. Ingreppet innebär att en eller flera kotor permanent sammanfogas för att begränsa rörelsen, räta ut nacken, stoppa progressiva missbildningar eller skapa stabilitet efter en luxation eller fraktur.
Vid en spinal fusion placeras små benbitar, så kallade bentransplantat, mellan en eller flera kotor. Med tiden växer transplantaten samman med kotorna och bildar ett enda större benparti. Enligt University of Maryland Medical Center kan bentransplantatet antingen hämtas från din egen kropp eller från en givarbonk. Om ditt eget ben används blir det första steget i ingreppet en kirurgisk borttagning av en bit ben från höften. Används däremot givarben kontrollerar kirurgen transplantatet i förväg för att säkerställa att det är fritt från sjukdomar och optimalt lämpat för din kropp.
I nästa steg gör kirurgen ett snitt uppför nackens baksida som kan vara cirka 7–15 centimeter långt, beroende på hur många kotor som ska sammanfogas. Musklerna och bindväven i området förs försiktigt isär så att kotornas bakre delar, de så kallade kotbågarna (lamina), exponeras. Röntgenbilder tas för att ge en tydlig bild av operationsområdet. Beroende på målet med din behandling kan kirurgen även utföra kompletterande ingrepp före själva fusionen, exempelvis en laminektomi (borttagning av kotbågen) eller en foraminotomi, där nervkanalerna som passerar genom kotorna vidgas för att avlasta nerverna.
Därefter lägger kirurgen bentransplantaten vertikalt längs kotornas baksida och placerar dem så att kotorna uppmuntras att växa samman över tid. För att hålla transplantaten på plats under läkningsprocessen används olika konstgjorda material, som gemensamt kallas instrumentering. Alternativen omfattar plattor och skruvar, stavar, krokar, kablar samt nätburar. Oavsett material stabiliserar det kotorna under sammansmältningen och omsluts successivt av ny bentillväxt när fusionen fortskrider. I vissa fall kan kirurgen även välja att immobilisera nacken utvändigt med en anordning som kallas halo. Då fästs en halvcirkelformad metallsektion i skallens undersida med pinnar, varefter stavar kopplas till sektionen som fungerar som ankare för ett plast- eller gipsförband.
Efter ingreppet får du kraftfulla smärtstillande läkemedel för att minska obehaget. Du uppmuntras dessutom att börja använda nacken så snart som möjligt, eftersom det främjar återhämtningen och minskar risken för postoperativa komplikationer. Kontakta din kirurg för mer detaljerad information om just ditt ingrepp och din individuella återhämtning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online