Det främre korsbandet (ACL) spelar en avgörande roll för knäets dagliga funktion. Det förbinder skenbenet med lårbenet och ger knäet den stabilitet som behövs för rörelser som gång, löpning och vridning. Ruptureras korsbandet – oftast i samband med idrottslig aktivitet – krävs i många fall en operation för att förhindra att knät viker sig. Som vid alla kirurgiska ingrepp, särskilt ett så omfattande som detta, finns risker och komplikationer som patienten bör känna till.
Vid en korsbandsoperation ersätts det avslitna ligamentet med ett nytt. Transplantatet kan bestå av vävnad från patientens egen kropp, ofta hämtad från patellarsenan eller hamstringsmuskulaturen (så kallat autotransplantat), eller från en donator (allotransplantat). Kirurgen gör små snitt för att komma åt knäleden, avlägsnar det skadade ligamentet och fäster det nya på plats med skruvar eller andra fixeringsanordningar. Ingripet utförs vanligen artroskopiskt, vilket innebär mindre snitt och kortare återhämtning jämfört med öppen kirurgi.
Blodproppar, även kallade djup ventrombos (DVT), kan uppstå eftersom benet rör sig mycket lite under veckorna efter operationen. Typiska symtom är svullnad, värme runt det drabbade området och smärta. En blodpropp är allvarlig eftersom den kan lossna, vandra med blodströmmen till hjärtat eller lungorna och orsaka en livshotande händelse. För att förebygga proppar bör patienter använda kompressionsstrumpor som stimulerar cirkulationen, i vissa fall ta blodförtunnande läkemedel enligt läkares ordination samt regelbundet röra på det opererade benet.
Eftersom operationen kräver flera snitt i knäet finns alltid en risk för infektion. Bakterier kan tränga in i såret eller operationsområdet och ge symtom som rodnad, svullnad, ökad smärta och varbildning. Under ingreppet ges patienten normalt antibiotika intravenöst, och en antibiotikakur fortsätter ofta efter operationen – men trots detta kan infektion ändå uppstå. Kontakta vården omgående om tecken på infektion uppstår, eftersom tidig behandling är avgörande.
Medan kroppen vänjer sig vid det nya ligamentet kan stelhet uppstå i knä och ben, vilket begränsar rörelseomfånget. Regelbunden fysioterapi bör därför påbörjas direkt efter operationen för att förebygga att stelheten blir bestående. Trots träning finns dock alltid en viss risk att rörligheten inte helt återställs, och i enstaka fall kan ytterligare behandling krävas.
Om transplantatet inte placeras korrekt kan så kallat impingement uppstå. Det innebär att det nya ligamentet fästs felaktigt mot benet och kommer i kläm mellan lårbenets (femurs) ändytor. Resultatet blir att knäet har svårt att böjas eller röra sig normalt. Tillståndet behandlas ofta framgångsrikt med fysioterapi, men ibland krävs en ny operation för att korrigera problemet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online