Operation av rotatormanschetten (rotatorcuff) rekommenderas för att reparera skador på senorna i axeln, något som ofta är en konsekvens av artros eller andra degenerativa tillstånd. Det finns flera olika kirurgiska metoder att välja mellan, bland annat öppen kirurgi, minimalinvasiv teknik och helt artroskopisk reparation. Precis som vid alla operationer som kräver invasiva åtgärder finns det en risk för komplikationer. Här går vi igenom de vanligaste riskerna och hur de olika operationsmetoderna skiljer sig åt.
Alla former av rotatorcuffkirurgi har som mål att reparera skadade senor, men tillvägagångssätten skiljer sig åt.
Öppen reparation innebär att kirurgen gör ett snitt som är flera centimeter långt, enligt American Academy of Orthopaedic Surgeons (AAOS). Därefter avlägsnas eventuela benutväxter eller sjukt benvävnad som kan orsaka smärta.
Minimalinvasiv reparation görs genom ett mindre snitt, vanligtvis 3–5 centimeter långt. Kirurgen använder ett artroskop – ett instrument med en liten kamera i spetsen – för att se de skadade delarna av axeln. Smala, slanka instrument förs in genom öppningen för att ta bort skadad vävnad.
Helt artroskopisk reparation är en högteknologisk metod som ofta kan utföras som dagkirurgi, utan sjukhusvistelse över natten. Flera små snitt görs, och via artroskopet kan kirurgen både avlägsna benutväxter och fästa senor mot benet.
Eftersom rotatorcuffkirurgi kräver noggrann navigering kring nerver och andra känsliga strukturer kan nervskada uppkomma hos cirka 1–2 procent av patienterna, enligt AAOS. Den mest drabbade nerven är vanligtvis axillarisnerven, som ger känsel till deltamuskeln – muskeln som sträcker sig från axeln ner mot överarmen.
Ett kirurgiskt snitt som exponerar kroppens vävnader för luft innebär alltid en viss risk för infektion. Som en allmän regel gäller att ju större snittet är, desto större är risken, enligt EHealthMD.com. För att förebygga infektioner i mjukdelar och ben använder kirurger därför noggrant steriliserade instrument samt antibiotika under ingreppet.
Denna komplikation är endast kopplad till den öppna operationsmetoden, eftersom de andra teknikerna inte innebär någon manipulation av deltamuskeln. Avlossning kan inträffa, särskilt hos män med kraftigare utvecklade deltamuskler. Tillståndet kan leda till förlust av funktion, styrka och rörlighet och måste ofta korrigeras med en ny operation.
Om patientens artros var svår innan operationen finns det risk för kvarvarande stelhet i axeln. Enligt AAOS rapporteras stelhet hos färre än 1 procent av de opererade patienterna. Tidig fysioterapi kan dock hjälpa till att minska stelheten samt förbättra funktion och rörelseomfång.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online