DAT-test vid blodtransfusion: så upptäcks fördröjda reaktioner

Vid en blodtransfusion får du blod via en intravenös slang, ofta kallad dropp. De flesta transfusioner går bra, men en möjlig komplikation är en fördröjd hemolytisk reaktion – ett tillstånd där immunförsvaret bryter ner de transfunderade röda blodkropparna, vanligtvis flera dagar efter transfusionen.

För att påvisa en sådan reaktion används ett laboratorietest som kallas direkt antiglobulintest (DAT), även känt som Coombs-test.

Vem behöver testas?

Om du löper risk att drabbas av en fördröjd hemolytisk reaktion efter en blodtransfusion kan du behöva göra ett DAT-test. Personer med högst risk är:

• Kvinnor som har varit gravida tidigare
• Personer som tidigare fått blodtransfusioner

Du kan ha fått blodtransfusion utan att själv tänka på det som en riskfaktor – exempelvis om du genomgått hjärtkirurgi, haft en sjukdom som orsakat anemi eller blodförlust, eller lider av en blödningssjukdom. Vid dessa tillstånd kan kroppen ha bildat antikroppar mot främmande blodgruppsantigener, vilket ökar risken för reaktion vid en senare transfusion.

Symtom på fördröjd hemolytisk reaktion

En fördröjd hemolytisk reaktion kan utvecklas från fyra dagar upp till en månad efter transfusionen. Symtomen är ofta lindriga eller helt frånvarande:

• Inga symtom alls, eller enstaka lindriga besvär
• Lätt feber

Laboratorieprover kan däremot visa tydliga förändringar, som sänkt hematokrit (andel röda blodkroppar i blodet), förhöjda bilirubinvärden och förekomst av hemoglobin i urinen – tecken på att röda blodkroppar brutits ner.

Hur går testet till?

Testet utförs på ett blodprov som tas från patienten. I laboratoriet blandas blodprovet med Coombs-reagens för att undersöka om det innehåller antikroppar som bundit till de röda blodkropparna.

Om detta första steg är positivt görs en fördjupad analys där man letar efter två specifika markörer:

• Immunglobulin G (IgG) – en typ av antikropp
• Komplementfaktorn C3d – en del av immunförsvarets komplementsystem

Detta görs med ett separat reagens, och resultatet avläses genom att man kontrollerar om det sker en synlig färgändring i provet.

Tolkning av resultatet

Laboratoriepersonalen utvärderar resultaten och bedömer om patienten har en fördröjd hemolytisk reaktion eller inte. I bedömningen ingår styrkan av färgändringen i provet samt patientens sjukhistoria och riskfaktorer, exempelvis tidigare graviditeter eller tidigare transfusioner.

Ett positivt DAT-test betyder inte alltid att patienten har svåra besvär – många fördröjda hemolytiska reaktioner är milda och kräver endast uppföljning. Resultatet hjälper dock vårdteamet att fatta rätt beslut om fortsatt vård och om vilka blodprodukter som är säkra vid framtida transfusioner.