Röntgentäta kontrastmedel är ämnen som absorberar röntgenstrålning och därmed gör vissa kroppsstrukturer tydligt synliga på röntgenbilder. De kan tas via munnen för att ge bättre kontrast vid undersökningar av mag-tarmkanalen, eller injiceras för att synliggöra vener, artärer och urinvägar. Bariumbaserade medel används oralt, medan jodbaserade medel ges genom injektion.
Bariumkontrastmedel används för att avbilda både den övre och den nedre mag-tarmkanalen. De kan sväljas eller administreras som lavemang. De medel som används för den övre mag-tarmkanalen är tjockare och tätare än de som används för den nedre delen.
Barium i form av bariumsulfat är i princip kemiskt inert, men får aldrig användas i blodbanan eftersom det är olösligt – där skulle det bete sig som en blodpropp med potentiellt katastrofala följder. Ett alternativ till bariumkontrastmedel är gastrografin, ett jodbaserat kontrastmedel.
Injicerade röntgentäta kontrastmedel består av olika jodföreningar. Dessa föreningar absorberar röntgenstrålning och förstärker kontrasten hos mjuka strukturer som vener och artärer. Det finns två huvudgrupper: högosmolala kontrastmedel (HOCM) och lågosmolala kontrastmedel (LOCM). Högosmolala medel är billigare och äldre preparat, medan lågosmolala medel är dyrare men ger upphov till färre biverkningar.
Högosmolala kontrastmedel har högre jonstyrka. Det innebär en större påfrestning för kroppen och en ökad risk för reaktioner – allt från stickningar och värmeupplevelser till anafylaktisk chock eller allergisk reaktion. Administreringen avbryts omedelbart vid tecken på allergiska symtom, vilka behandlas med antihistaminer eller kortikosteroider. Patienter löper flera gånger större risk att få en mild till måttlig reaktion av högosmolala än av lågosmolala medel.
Lågosmolala kontrastmedel är mindre salta än högosmolala och orsakar mer sällan milda till måttliga biverkningar. Allvarliga reaktioner är ovanliga och förekommer ungefär lika ofta med båda typerna. Vissa patienter, exempelvis personer över 60 år och de med instabil kärlkramp (angina), är dock mer benägna att drabbas av allvarliga reaktioner.
Kontrastmedel som tagits oralt för mag-tarmkanalen utsöndras normalt med avföringen. Injicerade kontrastmedel utsöndras däremot via njurarna. En möjlig biverkning är njurskada, som dock vanligtvis är reversibel och läker inom en dag till en vecka.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online