Ett kejsarsnitt, även kallat sectio caesarea, är en kirurgisk operation där barnet föds genom ett snitt i buken och livmodern, i stället för via en vaginal förlossning. I den här artikeln går vi igenom de vanligaste orsakerna till kejsarsnitt, hur själva ingreppet utförs, vilka former av bedövning som används samt vilka risker du bör känna till.
Det finns många skäl till att ett kejsarsnitt kan behövas. Oftast utförs operationen när barnet ligger i en ogynnsam ställning för vaginal förlossning, om förlossningen inte kommer framåt eller om det uppstår problem med strukturer som moderkakan eller navelsträngen.
Ett kejsarsnitt tar i genomsnitt 45 minuter till en timme och innebär i praktiken två separata snitt. Först görs ett snitt i bukväggen, därefter ett snitt i livmodern. Det finns olika typer av både buk- och livmoderssnitt, och valet görs utifrån förlossningens förutsättningar samt din kroppsbyggnad.
Bedövning ges i två former: regional eller generell. Med regional anestesi är du vaken under ingreppet och kan se och höra ditt nyfödda barn i samband med förlossningen. I akuta situationer kan dock generell narkos krävas, vilket innebär att du är medvetslös under hela processen.
Det är möjligt att planera ett kejsarsnitt i förväg om du har graviditetskomplikationer eller har haft tidigare tillstånd som gör en vaginal förlossning osäker. I många fall vet man dock inte förrän förlossningen sätter igång att ett kejsarsnitt behövs, eftersom komplikationer ofta utvecklas under förlossningens gång.
Som vid alla kirurgiska ingrepp finns det risker som påverkar både dig och ditt barn. Barnet kan drabbas av andningsbesvär under några dagar efter födelsen. Dina egna risker liknar dem vid andra bukoperationer, exempelvis kraftiga blödningar, urinvägsinfektioner och tarmproblem under återhämtningen. Dessutom kan ett kejsarsnitt komplicera framtida graviditeter, bland annat på grund av ärrbildning i livmodern.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online