Blodtransfusioner räddar livet på miljontals människor världen över varje år. Både blodgivning och transfusioner följer strikta riktlinjer för att säkerställa att endast felfritt och sjukdomsfritt blod används.
Den första framgångsrika blodtransfusionen mellan människor genomfördes 1818, när doktor James Blundell överförde blod från en make till hans hustru för att behandla en kraftig förlossningsblödning. År 1901 dokumenterade doktor Karl Landsteiner de tre första blodgrupperna: A, B och O. Sedan upptäckten av det första blodförtunnande medlet, antikoagulans, 1915 har området gjort många genombrott – bland annat identifieringen av Rh-faktorn och utvecklingen av mer tillförlitliga antikoagulantia – vilket har ökat både tillgängligheten och säkerheten vid blodtransfusioner.
Det finns fyra huvudblodgrupper hos människan: A, B, AB och O. Blodet är dessutom antingen Rh-positivt eller Rh-negativt. Donerat blod kan förvaras kylt i 42 dagar och fryst i hela tio år.
Ungefär 32 000 pints (motsvarande cirka 15 000 liter) blod används dagligen i USA. Eftersom många moderna operationer är komplexa och innebär stora blodförluster behöver ungefär en av var tionde patient en blodtransfusion. Enbart i USA skulle 4,5 miljoner människor dö varje år utan tillgång till transfunderat blod.
Blodgivning och transfusionsrutiner övervakas av American Association of Blood Banks (AABB), som bestämmer vilka förfaranden, tester och behandlingar som krävs för allt donerat blod. Idag kräver AABB att alla blodenheter i USA testas för bland annat hepatit B-ytantigen och hepatit B-kärnantikropp, hepatit C-virusantikropp, HIV-1- och HIV-2-antikropp, HTLV-I- och HTLV-II-antikropp samt ett serologiskt test för syfilis. Underkänns blodet något av dessa test avvisas det helt och används aldrig för transfusion.
Enligt Penn State Universitys Milton S. Hershey Medical Center College of Medicine inleds proceduren med att blodet matchas mot mottagarens blodgrupp. Innan transfusionen påbörjas utför vårdpersonalen en så kallad korsmatchning: en droppe givarblod blandas med en droppe från mottagaren för att säkerställa att bloden är kompatibla. Personalen dubbelkontrollerar även att blodet verkligen är avsett för rätt patient.
Därefter ges givarblodet långsamt via en intravenös slang direkt in i en ven. Transfusioner sker i enheter, där en standardenhet motsvarar ungefär en pint (drygt en halv liter). Under hela transfusionen övervakar personalen patienten noga för att snabbt kunna upptäcka eventuella biverkningar. När transfusionen är klar läggs ett tryckförband över stället där nålen suttit.
Vissa patienter kan drabbas av en allergisk reaktion i samband med transfusionen, men kända reaktioner är milda och mycket ovanliga.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online