
Seldingertekniken är en medicinsk metod som används för att föra in en kateter i ett blodkärl, oftast en artär, och på så sätt få tillgång till patientens blodbanor. Metoden har blivit en grundpelare inom modern invasiv radiologi och används världen över vid allt från hjärtkateterisering till centrala venkatetrar.
Seldingertekniken utvecklades av den svenske radiologen Dr. Sven-Ivar Seldinger, som 1953 blev den första att tillämpa tekniken i klinisk praktik. Han publicerade en vetenskaplig artikel där han beskrev sin nya metod, och den spreds snabbt internationellt tack vare sin enkelhet och säkerhet. Idag betraktas Seldingers innovation som ett av de viktigaste genombrotten inom modern kärlmedicin.
Metoden utförs vanligtvis under lokalbedövning och följer en tydlig arbetsgång:
När läkaren på ett säkert och snabbt sätt fått tillgång till det arteriella systemet kan flera olika undersökningar och behandlingar genomföras. Det vanligaste användningsområdet är angiografi, där kontrastvätska injiceras i artären. Genom att visualisera kontrasten på en röntgenmonitor kan läkaren studera blodflödet i artärer, vener och kapillärer och upptäcka förträngningar eller utvidgningar i specifika kärlområden.
Seldingertekniken används även vid andra ingrepp, exempelvis:
Seldingertekniken är en rutinmässig och i allmänhet mycket säker metod. Sällsynta komplikationer kan dock förekomma, bland annat infektion vid insticksstället eller att föringstråden tappas bort inne i patientens kärlsystem. Båda riskerna är små och går i regel att förebygga genom noggrann steril teknik och korrekt handläggning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online