Myter om organdonation – här är sanningen bakom de vanligaste missuppfattningarna

Det finns många myter kring organdonation, och de flesta beror helt enkelt på bristande kunskap. Många tvekar att registrera sig som donator eftersom de är osäkra på vilka organ som kan användas, vilken ålder som gäller eller vad som egentligen händer om man kommer till en akutmottagning som anmäld organdonator. Här reder vi ut de vanligaste missuppfattningarna.

Vilka organ kan användas?

Det är en utbredd missuppfattning att endast ett fåtal organ kan doneras. I verkligheten kan de flesta organ i kroppen användas, bland annat hjärta, lungor, lever, njurar och tarmar. Även vävnader som hornhinnor, hud, blodkärl, muskler, senor och ben kan doneras och hjälpa många olika patientgrupper.

Anmälan och dokumentation

För att dina önskemål ska kunna respekteras behöver du dokumentera ditt beslut. I Sverige görs detta genom donationsregistret, där du aktivt kan ta ställning till donation. Oavsett vilket system som gäller är det klokt att även informera din närmaste familj och din läkare om ditt beslut – familjen brukar nämligen konsulteras, och tydligt kommunicerade önskemål gör det lättare för dem att agera rätt.

Läkarna behandlar dig inte annorlunda

En av de mest spridda mytorna är att vården inte anstränger sig lika mycket för att rädda en anmäld organdonator. Så är inte fallet. Personalen på akutmottagningen vet oftast inte ens om du är anmäld som donator när du kommer in, och du får exakt samma vård som alla andra patienter. Organdonation kan dessutom aldrig diskuteras förrän döden har konstaterats.

När det gäller fördelningen av organ sker den via en nationell kölista som följs strikt, oavsett social eller ekonomisk status – både för donatorer och mottagare.

Spelar åldern någon roll?

Nej, ålder är i sig inget hinder för organdonation. Äldre personer kan ofta donera flera av sina organ och vävnader. Däremot behöver personer under 18 år målsmans medgivande för att registrera sig som donator.

Kan man donera trots sjukdom?

Många tror att en sjukdomshistorik automatiskt utesluter dem som donatorer, men det stämmer inte. Hälsotillståndet hos varje enskilt organ är det som avgör. När organ tas från en donator bedöms alltid deras livsduglighet individuellt, vilket innebär att även personer med vissa sjukdomar kan rädda andras liv genom donation.