Mitralisstenos: Patofysiologi vid atrioventrikulärventil-dysfunktion

Atrioventrikulära (AV) ventiler (mitralis och tricuspid) måste vara öppna vid förmaks-kontraktion (förmaks-systol) för att tillåta kammarfyllnad. Vore de helt stängda, skulle blodet fastna i förmaken, drastiskt minska kammerpreload och hjärtutbyte.

Vid mitralisstenos är mitralisventilens öppning förträngd (vanligtvis av reumatisk hjärtsjukdom), vilket försvårar vänsterkammarfyllnad under diastol. Detta skapar en kaskad:

1. Förhöjt vänsterförmakstryck → lungvenös hypertoni
2. Lungkapillärtryck stiger → lunghypertoni
3. Högerkammar efterlast ökar → högerkammarhypertrofi → högerhjärtsvikt
4. Förmaksflimmer utvecklas ofta från kronisk vänsterförmakssträckning
5. Systemisk emboli-risk från vänsterförmakstrombbildning (särskilt vid förmaksflimmer)

Allvarlighetsgrad bedöms med ventilarea (allvarlig ≤1,5 cm²) och medelgradient. Behandling: perkutant ballong-mitralvalvuloplastik (PBMV) vid lämplig anatomi; kirurgisk kommissurotomi eller ventilersättning för andra. Antikoagulation vid förmaksflimmer eller tidigare emboli.