Ovumtransfer är en medicinsk procedur där ett friskt, befruktat ägg överförs till en annan kvinnas livmoder. Metoden är inte experimentell – den har använts framgångsrikt i över tjugo år som ett sätt att hjälpa kvinnor med fertilitetsproblem att bli gravida.
Trots namnet handlar ovumtransfer inte om att enbart föra över ett obefruktat ägg. Överföringen sker nämligen fem dagar efter att ägget har befruktats, vilket innebär att det som faktiskt överförs är ett embryo. Enligt Dr. John Buster, en av teknikens pionjärer, valdes namnet "ovumtransfer" medvetet för att allmänheten inte skulle känna oro inför manipulation av embryon.
Ovumtransfer utförs när en kvinna inte kan bli gravid på egen hand, men ges möjligheten att bära ett embryo. Behandlingen kräver en äggdonator. Processen inleds med att donatorn insemineras med spermierna från den infertila kvinnans make. Inget kirurgiskt ingrepp krävs – läkaren för in noggrant sjukdomsscreenad sädvätska i donatorns livmoder med hjälp av en tunn slang.
Därefter väntar donatorn i fem dagar innan hon återvänder till kliniken. Vätskan i hennes livmoder spolas försiktigt ut med en kateter och undersöks för att avgöra om den innehåller ett embryo. Om ett embryo hittas kallas den infertila kvinnan till kliniken, där embryot placeras i hennes livmoder på ungefär samma sätt som donatorn blev inseminerad.
År 1978 började Richard Seed, en konsult inom djurhållning, tillsammans med sin bror Dr. Randolph Seed formulera en plan för att föra över ovumtransfer från djurvärlden till människan. De grundade forskningsföretaget Fertility and Genetics med detta mål och fick 1983 tillstånd att påbörja kliniska studier på människor. Företaget gick igenom hundratals potentiella äggdonatorer och valde ut 42 lämpliga kandidater för att starta processen. Resultaten av de kliniska studierna ledde dock till få graviditeter och vissa komplikationer, och metoden fick aldrig något stort genomslag i USA. Den utförs fortfarande ibland, men har aldrig nått samma popularitet som provrörsbefruktning (IVF).
För en kvinna som inte producerar egna ägg på grund av hormonell obalans, tidigare operationer eller sjukdomar kan ovumtransfer ge chansen att bära fram ett barn som är genetiskt kopplat till hennes make. Metoden är dessutom oftast billigare än provrörsbefruktning och kräver varken hormonbehandlingar eller operationer.
Under de kliniska studierna ledde ovumtransfer till flera friska graviditeter, men det uppstod även komplikationer. Ett anmärkningsvärt fall var att en av äggdonatorerna oavsiktligt förblev gravid efter ingreppet. Cirka tjugo procent av donatorerna drabbades dessutom av infektioner efter proceduren.
För de infertila kvinnorna var framgångsgraden låg: av 42 genomförda ovumtransfer lyckades endast sex kvinnor bli gravida och föda barn till fullgången tid. Ytterligare två kvinnor fick missfall, medan övriga deltagare inte blev gravida alls genom metoden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online