Inom medicinen är protetiska kroppsdelar, även kallade proteser, artificiella ersättningar som ersätter en saknad eller defekt kroppsdel till följd av olycka, traumatisk skada eller medfödd sjukdom (där delarna saknas redan från födseln). Protetiska kroppsdelar hör till området biomekatronik – vetenskapen att kombinera mekaniska anordningar med skelett, muskler och nervsystem för att förbättra eller stödja förlorad motorisk kontroll på grund av defekt, sjukdom eller trauma.
Proteser för undre extremiteter ersätter lemmar som sitter på höftnivå eller lägre. De kan delas in i transtibiala proteser (under knät, ofta förkortat "BK") och transfemorala proteser (över knät, förkortat "AK"). BK avser alla amputationer som skär genom skenbenet (tibia), medan AK avser alla amputationer som skär genom lårbenet (femur).
Andra, mindre vanliga fall av amputationer i undre extremiteterna inkluderar höftexartikulation, knäexartikulation och så kallad Symes-amputation, det vill säga en amputation genom fotleden.
Det finns även proteser för att ersätta kroppsdelar både under och över armbågen. De vanligaste armproteserna bygger på metall, plastskal, krokar och mekaniska anordningar. Mer avancerade armproteser använder robotik eller verklighetstrogna ersättningar tillverkade av silikon eller polyvinylklorid.
Under senare år har robotik i allt större utsträckning integrerats i utvecklingen av protetiska lemmar. De flesta av dessa apparater använder biosensorer som fångar upp signaler från nervsystemet eller muskulaturen och bearbetar feedback från lemmen och aktuatorn, vilket efterliknar musklernas funktion när rörelse och kraft produceras. Signalerna bearbetas och vidarebefordras till en styrenhet inuti apparaten.
Några exempel på biosensorer är nålelektroder som implanteras i muskeln, trådar som registrerar elektrisk aktivitet på huden samt elektrodarrayer i fast form där nerver kan växa in och skapa kontakt.
Kosmesis är en vidareutveckling som handlar om att skapa livslika lemmar, oftast tillverkade av silikon eller polyvinylklorid. Ett exempel är en konstgjord hand som efterliknar utseendet och rörelserna hos en riktig hand, komplett med ådror, fräknar, fingeravtryck och hår.
Färdigköpta kosmeser finns i olika storlekar, medan specialtillverkade varianter generellt är betydligt dyrare och kan kosta tusentals kronor eller dollar. Beroende på konstruktion kan kosmeser fästas mot kroppen med hjälp av sug, lim, en hudslida eller genom en tät, anpassad passform.
Neuroproteser kan vara antingen neuromotoriska eller neurokognitiva. Neuromotoriska neuroproteser rör nerver och muskler, medan neurokognitiva varianter modulerar och detekterar nervfunktion för att förstärka eller återuppbygga kognitiva processer som språk, minne, uppmärksamhet och exekutiva funktioner.
Denna teknik befinner sig fortfarande till stor del under utveckling, men målet är att hjälpa patienter med tillstånd som cerebral pares, autism, traumatisk hjärnskada, stroke och Alzheimers sjukdom.
Medan de flesta proteser är externa finns det även interna proteser, exempelvis konstgjorda hjärtklaffar som blivit allt vanligare, liksom konstgjorda lungor. Konstgjorda hjärtan är ännu ovanligare men utvecklas aktivt.
Några medicinska hjälpmedel och apparater som kan betraktas som proteser är magband, konstgjorda ögon, gomplattor (palatal obturator) och tandproteser.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online