Heterotopisk hjärttransplantation: Historik, syfte och dagens användning

År 1967 gjorde kirurgen Christiaan Barnard medicinsk historia när han genomförde världens första hjärttransplantation från människa till människa. Vid ingreppet, som kallas ortotopisk hjärttransplantation, ersattes patientens skadade hjärta helt med ett friskt donatorhjärta. Tekniken fortsatte att utvecklas, och 1974 genomförde Barnard den första heterotopiska hjärttransplantationen – en metod som fortfarande har viss betydelse inom hjärtkirurgin idag.

Vad är heterotopisk hjärttransplantation?

Definition

Heterotopisk hjärttransplantation, ofta kallad "piggyback"-transplantation, är en operation där patienten får ett donatorhjärta samtidigt som det egna hjärtat behålls. De två hjärtana kopplas ihop parallellt, så att donatorhjärtat fungerar som ett stöd och hjälper det sjuka hjärtat att pumpa blod runt i kroppen.

Syfte

Innan avstötningshämmande läkemedel (immunosuppressiva läkemedel) upptäcktes var den heterotopiska tekniken ett ovärderligt alternativ. Om patientens immunförsvar stötte bort det nya hjärtat fanns det ursprungliga hjärtat kvar som reserv, tills läkarna kunde hitta en ersättning. När avstötningshämmande behandling blev standard minskade dock betydelsen av denna fördel. Eftersom ortotopiska transplantationer ger bättre långsiktiga resultat blev de med tiden den valda standardmetoden.

Utbredning

Få sjukhus utför idag heterotopiska hjärttransplantationer. Enligt National Institutes of Health (NIH) utför fler än 1 000 hjärtkirurgiska center världen över hjärttransplantationer, men endast omkring 50 av dem har erfarenhet av heterotopiska ingrepp. Metoden kräver särskild kirurgisk kompetens och planering, vilket gör den till ett nischat ingrepp.

När används metoden idag?

Trots att metoden är ovanlig finns det situationer där heterotopisk hjärttransplantation fortfarande är det bästa alternativet:

• Litet donatorhjärta: Ibland är det enda tillgängliga donatorhjärtat betydligt mindre än vad mottagaren behöver. Donatorhjärtat kan då användas som en extra pump som bistår det egna hjärtat.
• Irreversibel pulmonell hypertension: Patienter med bestående högt blodtryck i lungornas artärer och i höger sida av hjärtat kan också ha nytta av ingreppet, eftersom det befintliga hjärtat tillsammans med donatorhjärtat bättre klarar det ökade trycket i lungkretsloppet.

Sammanfattningsvis är heterotopisk hjärttransplantation en historiskt viktig teknik som alltjämt spelar en roll i specifika kliniska situationer, även om den ortotopiska transplantationen dominerar inom modern hjärtkirurgi.