Atrioventrikulära klaffar (AV-klaffar) sitter mellan hjärtats förmak (atrier) och kamrar (ventriklar). Deras uppgift är avgörande för att blodet ska strömma åt rätt håll under hela hjärtats arbetscykel. Hos människan finns två AV-klaffar:
1. Mitralisklaffen (bikuspidalklaffen): ligger mellan vänster förmak och vänster kammare. Den har två segel och tål det höga tryck som råder i den systemiska cirkulationen.
2. Trikuspidalklaffen: ligger mellan höger förmak och höger kammare och består av tre segel.
Under kamrarnas sammandragning (systole) stänger klaffarna och hindrar blodet från att strömma tillbaka upp i förmaken. När kamrarna sedan slappnar av (diastole) öppnas klaffarna, så att blod kan flöda från förmaken ner i kamrarna.
Klaffarna bidrar till att begränsa hur mycket blod som fyller kamrarna, vilket förhindrar att kammarväggarna töjs utöver sitt normala mått och överbelastas.
AV-klaffarna ser till att blodet alltid rör sig i en riktning – från förmak till kammare – aldrig åt motsatta hållet. Detta är en grundförutsättning för en effektiv pumpfunktion.
Öppnandet och stängandet av klaffarna under hjärtcykeln ger upphov till de karaktäristiska ljud som hörs med stetoskop. Stängningen av AV-klaffarna i början av systole bildar den första hjärtonen (S1), medan den andra tonen (S2) uppstår när artärklaffarna stänger sig vid diastolens början.
Väl fungerande AV-klaffar är nödvändiga för att hjärtats pumparbete ska hålla rätt rytm och koordination samt för att onormala blodflöden inuti hjärtat ska undvikas. Vid klaffdysfunktion – till exempel klaffläckage (regurgitation) eller förträngning (stenos) – kan olika hjärtsjukdomar utvecklas, vilket ofta kräver medicinsk behandling eller kirurgiskt ingrepp.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online